Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Slaget vid Brunkeberg den 10 Oktober 1471
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ärft från fäderna – det var ett mål, hvaröfver de
visste med sig att Guds öga kunde blicka i kärlek
och välsignelse. Oförfäradt, oemotståndligt trängde
sig denna bondehär upp på bergets topp, och striden
blef hård, hårdare än mången af dessa danske riddare
kunnat tro.
Det svenska hufvudbanéret fördes enligt folkvisan
af en riddar Gustaf, må hända den Gustaf Ulfsson,
som vi af erkebiskopens bref veta bfann sig i den
svenska hären.
Den ädle herr Gustaf,
en riddersman,
en man så tröst,
han svärdet rörer,
han banéret förer,
han ropar så högt:
»I svenske hofmän,
I varen alle än
i hugen så tröst!»
Ifrån slottstornet i Stockholm, der Sturens unga
maka, den sköna och ädla fru Ingeborg Åkesdotter
jemte många andra fruar och jungfrur, som då voro i
Stockholm, befunno sig, kunde man se ut öfver bergåsen
och delvis följa de stridandes rörelser. Det var det
svenska hufvudbanéret som sände sin tysta helsning
öfver strömmen och murarna och antydde stridens gång
och Sveriges öde för alla dessa hjertan, hvilka den
dagen klappade af oro på Stockholms slott. Så länge
baneret syntes skrida framåt och uppåt, rådde idel
hopp och förtröstan inom det höga slottstornet. Och de
varmaste böner uppsändes till Gud och S:t Erik för
de svenska vapnens välgång. Den fromma fru Ingeborg
hade tillika församlat allt fattigt folk i Stockholm
på slottet och utdelade der rikligt allmosor, att man
skulle bedja för hennes man, herr Sten, och alla dessa
tappra män, som nu med honom vågade lif och blod för
Sverige.
Men derute brann striden het. Månget svärd brast
och mången sköld klöfs midt i tu, och blodet flöt
i strömmar. Herr Sten och bönderne veko icke, de
gingo manligen fram, och desto mer förbittrad blef
striden. Då upphöjdes ett härskri från sluttningen
af berget åt staden till och kort derefter fick man
se en af skansarna stå i ljusan låga.
Stockholms borgare hade gjort ett utfall från
staden dels på båtar öfver strömmen, dels öfver
Helgeandsholmen. De anfördes af en tapper riddare, som
hette Knut Posse. Han hade haft några pålitliga män,
som hållit utkik på den antågande riksföreståndaren,
och så fort desse fingo se harnesken och spjuten
framskymta, skyndade de öfver åt staden och
underrättade derom. Och från staden foro ut på skutor
och båtar något öfver 2,000 män. I första anfallet
togo de »den stora skärmen» och antände den, så att
röken från lågorna och det upptrampade dammet inhöljde
allt i moln. Men derunder fortgick striden utan
afbrott på andra sidan, och medan stridsropen stego
med lågorna mot skyn, möttes de båda hufvudbanéren.
Då såg man en af båtarna, som fört öfver borgarena,
lemna de öfriga och oförmärkt under det allmänna
stridsbullret glida utefter norra stranden nedåt
kafvelbron, som konungen låtit lägga öfver Neckström.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 23:42:23 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sverhist/2/0434.html
