Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sten Stures vård om landets väl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Kanikehyttan. Vidare Munkbo hytta i Norrbärkes socken samt
Munkschaktet och Munktrumman i Falu grufva. Gamla bref
tala om den från Carl Knutssons riksföreståndartid
bekante biskop Olof i Vesterås, att han köpt
Långhyttan vid Kopparberget (1427) och en annan hytta
vid Biskopsströmmen (1435), samt andel i Matsarve
och några lägenheter vid Falun på Kopparberget.
Den mängd stadgar, som sålunda under en följd af år
utfärdades af Sten Sture, utvisar, att förhållanden
rådde som voro olika den föregående tidens. Han,
som förde styrelsen, kunde egna sig åt ordnandet af
en mängd saker, som under de föregående tiderna måst
stå tillbaka. Detta, jemte de år af lugn och fred som
nu följde, gjorde att välstånd åter kunde inträda ej
blott på herremannens utan synnerligast på bondens
gård.
Också heter det, att då i Sverige voro goda år. En
spann råg fick man för 5 hvita, en spann korn för 4
hvita; ett par oxar, som voro »väl hulle», gälde
8 mark penningar, kött och fläsk fick man för 6
hvita för pundet. Dertill kom den, åtminstone under
de första åren efter Brunkebergsslaget, ostörda
införseln af sådana nödvändighetsvaror som salt och
humla. »Månget skepp drog till Sverige med allehanda,
som man kunde begära och hvaraf riket kunde sig
nära». I handeln var då gängse en mängd utländskt
mynt af olika namn och olika silfverhalt. Deribland
voro tyska hvitten, som hos oss kallades »hvita». De
voro små penningar, och fyra sådana hvita utgjorde
en skilling[1].
På lodet gingo tio sådana skillingar
och således 160 skillingar på 16 lod eller 1 lödig
mark. Lödig mark silfver fick man för 8 mark penningar[2],
hvadan 1 mark penningar på denna tid utgjorde
ungefär 4 kronor eller 1 riksdaler specie, och 1
skilling 20 af våra nuvarande öre samt 1 hvit 5 öre.
Jemför man dessa myntförhållanden med hvad som var
gällande på Magnus Erikssons tid, finner man, att
i mark penningar eller den räknade marken sjunkit i
värde från 4 1/2 eller 5 på silfvermarken till 8 på
samma mark, eller i vårt nuvarande mynt från 6 kronor
40 öre till 4 kronor. En sådan försämring af myntet
fortgick oafbrutet under hela medeltiden, oaktadt
åtskilliga försök gjordes att stäfja densamma. Man
antager att på Olof Skötkonungs tid 1 mark silfver var
alldeles lika med 1 mark penningar; men derefter blef
värdet på den »köpgilda» marken i ständigt sjunkande,
såsom följande uppställning visar:
| Under | Olof Skötkonung | var | 1 | mark | löd. silfver | = | 1 | mark p. |
| » | Sverker d. ä. | » | 1 | » | » | » | 1 1/2 | » |
| » | Birger Jarl | » | 1 | » | » | » | 2 | » |
| » | Magnus Ladulås | » | 1 | » | » | » | 3 | » |
| » | Magnus Eriksson | » | 1 | » | » | » | 4 1/2 à 5 | » |
| » | Erik af Pomern | » | 1 | » | » | » | 6 à 8 | » |
| » | Sten Sture d. ä. | » | 1 | » | » | » | 8 | » |
Löduge mark silf man då för 8 mark fick,
lodet för 10 skillingar gick.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
