Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sten Stures samtida bland biskoparne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Biskop Brynjolf dog året efter Herr Sten, eller år
1505.
I Strengnäs hafva vi likaledes för denna tid tvänne
biskopar att märka. På danskvännen, biskop Sigge
Ulfsson (Sparre), följde Johannes från 1463, då biskop
Sigge dog, till år 1479, och Conrad – vanligen mera
kallad Kort – Rogge från 1479 till år 1501. Biskop
Johannes synes än de föregående hafva tillhört
unionsvännerna. Han var ock så liksom företrädaren
samtida med erkebiskop Jöns. Att han af danskarne
betraktades som en pålitlig vän, synes af det bref,
som konung Christian skref till honom i November
1470, således midt under rustningen till det stora
krigståget. Konungen kallar biskopen sin käre »herre
och fader» och beder honom »troligen arbeta till
konungens bästa, att han strax måtte i sitt rike
inkomma». Men biskop Jöns’ tider voro nu förbi. Äfven
om biskopen velat vara verksam för den danske konungen
– något som dock icke kan bevisas – så kunde han det
icke. Hatet mot Danmark var alltför brinnande, och
tonen i allmänhet äfven bland de svenska biskoparne
allt för fosterländsk, för att biskop Johannes skulle
kunnat något verka till Christians fromma. Sedermera
finna vi honom på riksföreståndarens och Sveriges
sida.
Hans efterträdare, biskop Kort, är en af de
märkligaste biskoparne i Strengnäs. Han var son af
en tysk, som nedsatt sig som köpman i Stockholm och
der förvärfvat förmögenhet. Må hända stod erkebiskop
Jöns i några förhållanden till den tyska köpmannen
och lärde känna dennes son, hvilken han omfattade
med mycken ynnest. Biskopen har sjelf i en gammal
bok, som finnes på Strengnäs gymnasii-bibliotek,
antecknat ett tal, som han hållit i Perusium[1],
och deri omtalar han den vänskap, som han städse
åtnjutit af erkebiskop Jöns, äfvensom att denne
uppmuntrat honom till studier. Åt dessa egnade han
sig också med ifver, och det var i Perusium som han
vann doktorsgraden. Medan han var der i staden,
köpte han en handskrifven bok[2] – det var år 1460 –
och på ett tomt blad skref han det ofvannämnda talet,
hvilket han höll, då han promoverades till doktor.
Hemkommen till fäderneslandet, blef han arkidiakon
i Upsala samt derefter vald till biskop i
Strengnäs. Härigenom ökades hans anseende och
betydenhet ännu mera. Liksom erkebiskopen älskade
han freden och talade och verkade för densamma mot
sjelfve herr Sten, när en gång det goda förhållandet
mellan honom och erkebiskop Jacob stördes; men biskop
Kort visar sig mindre bitter än erkebiskopen i den
brefvexling, som med anledning häraf fördes, och
som vi hafva i behåll. Biskopens hållning såsom
rådsherre och i sin tids vigtiga ärenden få vi dock
i det följande tillräckligt taga kännedom om. Här
vilja vi hålla oss till det mer enskilda. Biskop
Kort var en klok och oförarglig man, skämtsam
och mycket umgängessam. Hans minne lefver ännu i
Strengnäs. Synnerligen är det fästadt vid domkyrkan
och Tynnelsö.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
