Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Unionen efter konung Christians död
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
för det arbete, som nu derifrån började att för
Christians son förvärfva äfven Sveriges krona. Till
en början gick man nu i Danmark till väga alldeles som
efter konung Christofers död. Man dröjde med valet för
att icke gå de andra rikena i förväg. Underrättelsen
om konungens död kom – sannolikt genom särskildt
bref och beskickning – till Sverige vid pingsten
omkring den 10 Juni. Äfven Norge underrättades om
konungens död, och danskarne gjorde sig stort omak
att nu kunna åstadkomma ett gemensamt konungaval –
något som dock väl var sitt arbete värdt. Det heter
i ett danskt rådsbref af år 1481, att man dröjt
med konungavalet i Danmark, »för det vi ville
fullfölja med Sveriges och Norges inbyggare den
kärliga förbindning som vi samman hafva efter de
brefs lydelse, som deruppå gifne äro från alla sidor,
förr än vi någon herre hafva ville, hvilket vi nu så
fullföljt hafva och brefven fullgjort och derom hafva
vi gjort stort arbete, kost och täring, på det att vi
hade gerna sett att vi alla samdrägtige af dessa tre
riken hade endrägteligen haft en herre och konung».
Men det gemensamma konungavalet för alla tre rikena
misslyckades dock, oaktadt allt danskarnes »stora
arbete», och då valdes Hans till Danmarks konung på
ett möte i Kallundborg i Maj 1482.
I Norge ville man nu liksom efter Christofers död
begagna sig af tillfället för att frigöra sig från det
danska väldet. Norrmännen sökte stöd hos de svenske.
I Januari 1482 möttes svenske och norske herrar
i Opslo. Der öfverenskom man om inbördes
fred och bistånd, »så att icke, såsom hittills,
utländske män skulle kunna förtrycka och
förnedra rikenas innebyggare», samt att vid det
förestående konungavalet båda rikena skulle handla
alldeles öfverensstämmande.
I ett bref om detta fördrag från norska rådet till
det svenska anhåller det förra, att de svenske
herrarne måtte föranstalta om, att det möte, som nu
skulle hållas i Kalmar, måtte komma att ega rum i
Nylödöse, äfvensom det underrättar om de klagomål,
som Norge hade på det danska väldet. Delar af Norges
rike – Orknöarna och Hjaltland – hade blifvit
bortförpantade; den årliga afgiften från andra delar –
Söder- och Man-öarna – hade ingått till Danmark; åter
andra – Bohus slott och Island – hade Danmark rent af
tillegnat sig; skatten hade blifvit förd ur landet och
land och län förlänats åt utländske män. Klagomålen
visa oss hvad det kostade att förblifva »den kärliga
förbindelsen» med Danmark trogen. Norges historia
under unionstiden är i synnerhet derför af mycken
vigt för oss, att den visar oss, hvilket öde som
väntat vårt land, om icke kraftiga män, sådane som
Sten Sture och andre, vetat upprätthålla Sveriges
lag och hägna om Sveriges land.
Om den förändrade mötesplatsen synes äfven
framställning af norrmännen blifvit gjord i Danmark,
och genom vilseledande bref derifrån hindrades
norrmännen att infinna sig i Kalmar. »Vi skrefvo
eder nyligen till med herr Stens småsvenner,
som här när oss voro»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
