Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Unionen efter konung Christians död
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
– heter det i norska rådets bref till det svenska
– »vårt förfall, att vi ej kunde komma till det
möte i Kalmar, som vi dock gerna gjort hade», och
såsom orsak dertill angifves »de värdige herrars af
Danmark skrifvelser, i hvilka de tillbödo, att de hade
afsett den Kalmare-dagtingan och belofvat det mötet i
Nylödöse att hålla. Och fingo vi nu ej andra bud eller
bref af dem, och edra bref (det svenska rådets) fingo
vi så sent, det vi oss ej utreda kunde». Danskarne
hade till och med uppmanat norrmännen – heter det
i samma bref – att med dem sammanträda i Lödöse,
»hvad de svenska sändebuden komme eller icke».
Naturligtvis var man i Danmark angelägen att skilja
Norge från hvarje gemenskap med Sverige. Och man
inskränkte sig icke till blott skrifvelser. Sedan
konungavalet var fullbordadt i Danmark, kommo tvänne
rådsherrar, biskop Jacob Friis och herr Anders
Nilsson, såsom sändebud för att förmå norrmännen att
hylla den danska kungen för en fullmäktig herre och
konung i Norge. Desse erhöllo dock det svar, att,
när norrmännen finge sina klagomål afhjelpta, ville
de låta sig finna i hvad de andra rikena gjorde. I
Augusti började norrmännen skrida till mer allvarsamma
mått och steg och drogo emot Bohus slott, begärande
hjelp från Sverige. Från konung Hans ankom nu bref
med uppmaning att norrmännen skulle afstå från
belägringen, hvilken icke kunde betraktas annat än
som uppresning och brott mot bebindelsen. »Men oss
tyckes» – skrifver norska rådet till det svenska –
»att de som oss härutinnan förorätta äro de, som
bebindelsen bryta; annars vore det en skadlig fred,
om icke hvart rike måtte söka sin rätt inomlands
och försvara sitt eget land. Skall Bohus längre vara
i utländska händer, då står det till fruktande att
det efter sin beläglighet kan komma både Sverige
och Norge till skada och omak.» Om den »kärliga
bebindelsen» fälles här det märkeliga yttrande,
att de i Norge tyckte den ej nyttig vara, »förty
den hafver ingen god framgång haft till denna tid,
och står till fruktande att den måtte komma deras
efterkommande till mera skada och större osämja».
Någon hjelp från Sverige kunde dock icke under för
handen varande omständigheter sändas, och norrmännen
afstodo från belägringen.
Det omnämnda mötet i Kalmar egde rum i Augusti, men
blef utan följd. Må hända hade danskarne hyst det hopp
att bättre komma till sitt mål, om de blott hade det
ena rikets fullmäktige att göra med. De bedrogo sig
dock derutinnan. Konungavalet måste uppskjutas – på
grund af norrmännens uteblifvande, hette det nu. Men
några af de svenske herrarne synas, i enlighet med
hvad som på mötet beslöts, följt med till Köpenhamn
att der bestämma tid och ställe för ett nytt möte.
Detta hölls i Halmstad i Januari 1483. Danske och
norske herrar infunno sig. Från Sverige kommo blott
fyra och dessa alldeles icke för att deltaga i mötet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
