Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ivar Axelsson bryter freden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
härvid tillgick, om han också en kista full med
papper, ett ämbar bläck och en hel säck full med
pennor hade.
För att få ett slut på saken begaf sig Sten Sture till
Gotland, det var vid midsommaren 1483. Här slutades
ett aftal, enligt hvilket Viborg, Olofsborg och
Tavastehus skulle öfverlemnas åt riksföreståndaren,
men Ivar i stället få Öland med Borgholm som län på
lifstid och Raseborg skulle barnen efter brodren Lars
innehafva i 10 år. Härpå fick Ivar bref beseglade
med riksens klämma.
Sannolikt var det vid denna tid som af de sålunda
återvunna slotten Viborg förlänades åt Nils Eriksson
(Gyllenstierna) och Tavastehus åt Knut Posse. Med
öfverenskommelsen om Borgholm skall rådet hafva visat
missnöje.
Under riksföreståndarens frånvaro inträffade i
Stockholm en tilldragelse, som man dock icke till
alla delar har reda på. Det var ett upplopp, men om
den verkliga anledningen till detsamma äfvensom om
dess verkliga betydelse, känner man intet.
Sten Christersson (Oxenstierna) dödade i vredesmod
en borgare »i hemligt hus» och sökte derefter
sin tillflykt i gråmunkeklostret. Men borgarena
församlade sig och ryckte framför klostret. Der slogo
de sönder dörrar och tvungo munkarne att utlemna Sten
Christersson. Då kom fru Ingeborg, riksföreståndarens
fru, nedskyndande från slottet för att rädda Sten
Christersson och, om möjligt, stilla upproret. Under
det allmänna bullret blef dock hennes stämma icke
hörd, och hon blef till och med »omkullskjuten»
i trängseln.
Om genom denna händelse eller på något annat
sätt upploppet stillades, förmäles icke. Men
när riksföreståndaren återkom, blef han högeligen
förtörnad, »räknande det så högt, att han ville hafva
stor bot derför». Riksens råd lade sig dock emellan,
att saken »blef fördragen», och Stockholms borgare
måste förpligta sig att alltid stå fäste med herr
Sten, ehvad påkomma kunde. – Det är allt hvad vi veta
om detta upplopp.
Af borgerskapets trohetsed såsom en upprorets
slutföljd vore man benägen att tro, det hela
tillställningen gälde Sten Stures störtande, och
man tänker dervid genast på Ivar Axelsson. Genom
en liknande öfverrumpling hade Erik Axelsson 1466
kommit i besittning af Stockholms slott. Sten
Christersson Oxenstierna var gift med en Tott och
hörde dessutom till en slägt, som aldrig haft
något emot att på hvad sätt som helst understödja de
danske. Naturligtvis kan ingenting med visshet härom
sägas, men man styrkes i denna förmodan af hvad som
skedde följande året.
Då talar man uppenbart om Sten Stures afsättande,
och hufvudmannen för det omstörtande partiet är
Ivar Axelsson.
Mot slutet af året, i November månad hölls då
åter ett möte i Stockholm, och Ivar Axelsson var
närvarande.
Vid mötet synes hafva gått hett till. Den mäktige
Ivar ville med stormsteg vinna sitt mål att afsätta
herr Sten och tillsätta en ny
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
