Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksföreståndaren, de svenske herrarne och unionskonungen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Riksföreståndaren, de svenske herrarne och
unionskonungen.
Efter afslutandet af striderna med Ivar Axelsson
var tillståndet i allmänhet lugnt och godt här
i Sverige. Riksföreståndaren, stödd på allmogens
kärlek och omgifven af trogna vänner, sådana som en
Nils Sture, omöjliggjorde ej blott hvarje försök
från den danske konungens sida att vinna Sverige,
utan äfven all verkan af konungens svenska vänners
benägenhet att understödja honom.
Herr Sten drager omkring i riket, så väl i Sverige
som Finland, liksom man var van att se de forne
konungarne göra. Han bilägger tvister, han sitter
till doms, han bortgifver förläningar och meddejar
frälserätt. Af allmogen var han i hög grad älskad,
och ryktet om hans dygder spridde sig äfven till
Gotland. Vi hafva ett intyg derom af den danske
konungens egne rådsherrar. Tvänne af desse ankommo år
1492 till Gotland för att der ordna en mängd saker,
och i den berättelse, som de afgåfvo till konungen
om förhållandena på ön, heter det, »att konungen
borde ditsända män, som kunde lifva allmogen både i
bygderna och i staden, så framt icke konungen ville
mista både de förra och de senare, emedan allmogen
icke till honom hafver någon vilja eller kärlek,
men deremot ville hylla herr Sten, till hvilken de
haft hemliga, bud».
Bland herrarne skymtar man intet motstånd, och de
bland dem, som hade velat uppträda mot herr Sten, ty
sådana funnos nog, vågade det icke. Icke heller fans
i Sten Stures personlighet något som retade de om sin
makt ömtåliga sinnena. Det var något lugnt och jemnt,
men stadigt och kraftfullt, som böjde och band på
en gång. Sten Sture påminner om både Birger Jarl och
drottning Margareta, och hans tid var, liksom deras,
en hvila från de ständiga stormarna.
Sålunda förflyta åren tills herremötet i Telje år
1491. Der timade något, som starkt påminner om
herremötet i Arboga i Januari år 1438. Liksom
morbrodern i Arboga, så uppträdde herr Sten här
och ville nedlägga höfvidsmannadömet. Det skedde
»för några bristers skull och för olydnad af rikets
inbyggare», sade herr Sten sjelf, och det är det
enda man vet om det som föranledde honom att taga
detta steg. Om han dermed hade för afsigt att liksom
morbrodern känna sig för, eller om han redan märkte,
att hans motståndare blifvit för starka, och derför
ville undvika en storm, som han ej kände sig nog stark
att betvinga, eller om det fans ännu andra orsaker,
det veta vi icke. En upplysning af Olaus Petri,
att denna herr Stens afsägelse af regeringsbestyren
förevarit på flera föregående möten tyckes förstora
anledningen, hvilken den nu än var. Nog af, han
begärde på mötet »att blifva qvitt och fri från
höfvidsmansdömet. Han hade länge nog släpat för
rikets bästa, han ville på ålderdomen komma till
någon ro; någon annan kunde nu utses till höfvidsman
och föreståndare för riket!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
