Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksföreståndaren, de svenske herrarne och unionskonungen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men riksens råd bad honom storligen derom, att
han skulle blifva vid regementet nu som förr,
och herr Sten »tog då åter höfvidsmannadömet på
sig». Herrarne lofvade honom då trohet och lydnad,
»ehvad han på sina och Sveriges vägnar tillsägandes
vorde, och om, det Gud förbjude, någon utrikes herre
ville örlig på riket föra, så ville de alla sådant
förderf endrägteligen med deras höfvidsman afvärja
efter Guds vilja och deras bästa makt». Herr Sten
å sin sida lofvar »att lyda och höra deras råd och
hålla alla, rika och fattiga, vid lag och rätt».
Vi finna sålunda i allmänhet förhållandet vid denna
tid mellan riksföreståndaren och herrarne vara det
bästa. Dock dröjer det icke länge, förr än vi få höra
Sten Sture sjelf beklaga sig öfver, att hans makt
som riksföreståndare inskränktes på just detta möte;
och det goda förhållandet förändrar sig också snart.
Det förändrade förhållandet har sin rot dels i
Danmark och unionsfrågan, dels i Ryssland och
den danske konungens förbindelse med detta land. I
sammanhang med så väl den ena som den andra af dessa
saker måste vår historia för denna tid betraktas,
om vi rätt skola förstå den.
Efter konungens och riksföreståndarens sammanträffande
på konungens skepp vid Ölands norra udde få vi åter
den gamla historien om möten som höllos eller som
icke blefvo af, om konungens ständiga fordringar
att blifva antagen i Sverige enligt Kalmar recess
och om svenskarnes svar, att fördragsvilkoren först
skulle uppfyllas och klagomålen afhjelpas. Så hölls
1490 ett intet afgörande möte, och 1491 kommo Hans
Åkesson och Arvid Knutsson till Köpenhamn och bådo
konungen utsätta ett nytt möte. På konungens svar,
att han gerna ville beskicka ett nytt möte, om det
vore Sten Stures och svenska rådets allvar att hålla
ett sådant, afgifves från Sverige i Januari 1492
ett ganska märkeligt svar.
»Högborne furste, käre nådige herre», så begynner
brefvet, »vi fingo nu i denna nästförlidne höst eder
högmäktighets skrifvelse med
våra käre medbröder Hans Åkesson och Arvid
Knutsson..... Värdes
eder högmäktighet ock vilja veta, att de menige,
vägfarande män, som emellan rikena dagligen färdas,
föra här ned i riket ganska hårdt rykte, hurusom
klerkeriet, ridderskapet, köpstadsmän och menige
inbyggare der i riket (Danmark) tryckas af svår
tunga och skatt, så att menige rikets inbyggare här
i riket styggas fast dervid, och för sådant rykte
..... och flera andra märkeliga ärenden äro riksens
inbyggare ganska
stygga, och vi kunna icke så snarligen vika allmogen
dertill att anamma eder för herrre och konung.»
Det är ett djerft och fritt språk som föres till en
man, hvilken redan betraktade sig som brefskrifvarnes
konung, den der af dem olagligen undanhölles sin
rättmätiga egendom. De svenske rådsherrarne åtnöjde
sig dock icke med att framhålla hvad som i konungens
regering inom Danmark låg till hinders för hans
emottagande i Sverige, utan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
