Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksföreståndaren, de svenske herrarne och unionskonungen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Strax på nyåret 1495 egde ett par möten rum mellan de
båda männen, men utan att de blefvo mera ense med
hvarandra än förut. Det första hölls i Tillinge. Dit
kom ej riksföreståndaren sjelf, emedan han då
plågades af ögonsjukdom, ett ondt som han ofta
led utaf. I stället kommo ombud från honom. Men
några veckor derefter egde ett annat sammanträde
rum i Upsala. Der framträdde Sten Sture inför
erkebiskopen i sittande domkapitel och i närvaro af
några riksens råd. Han framstälde sina klagomål punkt
för punkt och erkebiskopen besvarade dem. Vi meddela
hufvudinnehållet af bådas anförande.
»Man hade betagit honom makten», sade herr Sten,
»att någrom taga slott från eller slottslofven; sedan
han återtagit riksföreståndarskapet på mötet i Telje,
hade man också betagit honom rättigheten att sitta
dom, särdeles i somliga verldsliga mål och saker;
genom detta och äfven genom det i Stockholm förlidet
år slutna broderskapet vore han icke mera i den makt,
han som riksföreståndare borde vara.»
Härpå svarade erkebiskopen: »Käre herr Sten, I
veten väl, att bland andra artiklar i Kalmar-recess
var der en, att konungen icke utad råds råde kunde
taga slott och län från någon, och käre herr Sten,
efter det att I ären Sveriges föreståndare och stån i
konungens stad, så blef samma artikel eder förelagd,
icke till något förfång eller hinder, utan på det att
ingen af riksens råd skulle vara förderfvad, som det
hände i konung Christofers tid. I afseende på eder
domsrätt var riksens råds mening ingen annan än den,
att när någon sak rördes eller sattes mot riksens
råd, då skulle sådan sak icke annorstädes förhöras
eller ransakas eller dömas än för riksens råd, icke
eder till hinder eller dermed rätt eller dom betaga,
utan på det att sådan sak måtte klarligen synas till
rätta. Rörande förbundet, som riksens råd mellan
sig ingått, så var detsamma icke riktadt mot eder,
så framt I velen med riksens råd sammanblifva; men
en föjld af det hot, man hört, att innan man visste
ord af, skulle man förmå tjugu eller trettio tusen
bönder att kasta en Engelbrekt riket på halsen!»
Något vidare blef ej taladt på det mötet. Man
skildes åt som vänner, men det var icke samma
värme i vänskapen som fordom. Erkebiskopen var för
mycket intagen af fruktan för vådorna af herr Stens
regemente, om det skulle fortfara. Han ansåg Sveriges
räddning ligga i erkännandet och antagandet af konung
Hans. Men han inkallade icke den främmande konungen
såsom hans företrädare gjorde; han lät förhållandena
utveckla sig, ehuru han allt mer och mer skilde sig
från riksföreståndaren.
Under sådana förhållanden tillstundade ett nytt
möte, som blifvit utsatt att hållas i Kalmar för
samma ändamål som så många föregående. Man skulle
der utan vidare dröjsmål antaga Hans till Sveriges
konung. Han skulle sjelf infinna sig i närheten –
så var det öfverenskommet,
Fram emot midsommar steg konung Hans derför ombord
på sin flotta och ankom lyckligt till Ronneby. På
hans eget skepp, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
