Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksföreståndaren, de svenske herrarne och unionskonungen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hette Griphunden, befann sig en rättslärd. Han
kallades doktor och hade fått sig anförtrodda alla
de bref och handlingar, hvarmed konungen ville bevisa
sin rätt till Sveriges rike. Doktorn, som var en
liten, puckelryggig man, var tillika mycket kunnig i
stjerntyderi, och han hade, innan, man steg ombord
i Köpenhamn, förklarat tecknen ogynsamma, hvarför
konungen på hans inrådan uppskjutit afresan ett par
dagar, tills stjernorna lofvade en gynsammare färd.
Under bortresan gick emellertid allt lyckligt
och väl. Konungen ankom till Kalmar. Men dit hade
ännu ingen från Sverige anländt, och derför, eller,
såsom rimkrönikan säger, af fruktan för Sten Stures
öfvermakt, vände konungen om till Köpenhamn igen.
Då gick den lille puckelryggige doktorns spådom
i fullbordan på ett för honom sjelf oväntadt
sätt. Elden kom lös på Griphunden, och den grep så
hastigt omkring sig, att man icke lyckades blifva
herre öfver den. Krutmagasinet antändes och sprängde
skeppet i luften med allt hvad derpå var, konungens
silfver och guld och alla hans vigtiga papper. Den
lille doktorn såg man flyga öfver mersen och sedan
försvinna i hafsens djup. Ytterligare tre skepp brunno
upp och två stötte på grund.
Men före sin afresa hade konungen qvarlemnat i Kalmar
trenne herrar, hvilka skulle vara hans ombud, när de
svenske utsedde en gång ankommo. I fyra veckor skall
konungen hafva afbidat Sten Stures ankomst, säger
rimkrönikan, och när han kom dragandes nedåt Kalmar,
hade han så stor makt med sig, att konungen derför
återvände till Köpenhamn. Sten Sture kom också väl
rustad till mötet. Orsaken till hans dröjsmål var en
ihållande motvind, som uppehållit honom. Jemte honom
kommo, såsom fullmäktige för Sverige, erkebiskop
Jacob, biskop Ingemar i Vexiö, Ivar Gren, Arvid
Trolle, Knut Eskilsson, Nils Classon, Arvid Knutsson,
Svante Nilsson och Per Ragvaldsson.
Men det gick också med detta möte som med dess
många föregångare. Den eviga freden och den
kärliga bebindningen skulle bestå; men om konungens
antagande skulle ett nytt möte hållas i Nylödöse
nästa midsommar.
Meningen med de många skeppen och den stora
utrustningen, som konungen medförde, kunde icke vara
någon annan än att genom sin öfvermakt inverka på
mötet och dess beslut. Att Sten Sture derför dröjde
att infinna sig, är lätt förklarligt, liksom att han
kom välrustad, han också, och underrättelsen härom
kunde väl förtaga konungens hopp att med våld eller
maktspråk något uträtta.
För öfrigt ser man af ett bref från danska rådet till
det svenska, att man i Kalmar talat till de danske
fullmäktige om förhandlingarna mellan konungen och
ryssarne och kastat skulden på konungen för det
infall, som ryssarne just vid den tiden gjorde
i Finland. Sten Sture skall till och med hafva
yttrat, att han hade skriftliga bevis i händerna,
som kunde intyga konungens mot Sverige fiendtliga
handlingssätt. Detta skulle naturligtvis försvåra
underhandlingarna och bidraga att för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
