- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / Andra bandet. Medeltiden. II. Kalmare-unionen /
502

(1885-1886) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck, Per Olof Bäckström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kriget med Ryssland 1495, 1496

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

skyddshelgons, banér borde medföra framgång i en strid,
som gälde försvaret för den heliges eget verk,
kristendomen i Finland. Denna begäran bifölls också,
och banéret fördes från Upsala till Clara kloster.

I högtidlig procession fördes banéret sedan från
klostret till Storkyrkan, der det nedsattes
i S:t Görans kor under tillopp af en ofantlig
menniskomassa. Allas ögon fuktades af tårar, när
herr Sten föll på knä och mottog helgedomen ur
Upsalakaniken, doktor Mathias’ händer. Det var ett
högtidligt ögonblick; och varma böner gingo från
allas läppar för herr Stens och alla svenskars väl.

Åtta dagar derefter eller den 19 November steg
hären ombord för att anträda öfverresan. Men
till följd af den sena årstiden blef öfverfarten
svår. Hafvet började frysa till, och stormar skingrade
flottan. Några trupper måste lemnas på Åland. Herr
Sten sjelf landade der den 30 November och kom först
i December till Åbo.

Strax vid sin ankomst till Åbo möttes
riksföreståndaren af en glädjande underrättelse från
Viborg.

Ryssarne hade kommit till ett oerhördt antal och
lägrat sig framför denna stad. De voro väl försedda
äfven med skjutvapen. Utom en mängd smärre kanoner,
som kallades skerpentiner, hade de vidunderligt
stora stycken, sådana som voro ända till 12 alnar
långa. Derjemte medförde de många och stora byssor
med blyklot och jernkulor, och deribland voro sex,
som kastade stenar stora som tunnbottnar. De hade
uppfört skansverk och skärmar rundt omkring, och från
slottet kunde man se de fiendtliga skarorna betäcka
landet hela tre milen vidt – heter det.

Fienden hade till en början framgång. Två torn
sköto de neder och på det tredje ett så stort hål,
att tvänne humlesäckar kunde gå derigenom. För
hvarje skott, som träffade muren, stego segerropen
från fienden mot himlen, och blef oron i Viborg allt
större. Men der förde en erfaren riddare befälet. Det
var den från Brunkebergsslaget bekante Knut Posse,
och närmast sig hade han en klok och rask man,
som hette Vinholt. De uppförde i hast stora bålverk
bakom muröppningarna. Dock var besättningen liten
och öfvermakten så stor, att länge kunde ej motståndet
räcka.

Snart ansågo sig ryssarne kunna våga en storm. Arla om
morgonen den 30 November, således samma dag som Sten
Sture landsteg på Åland, lupo ryssarne till storms
från trenne sidor, och framför hvar och en af de
»tre härafdelningarna svajade ett banér. Modigt gingo
ryssarne framåt och bestego snart murarna på medförda
stegar, hvilka nedsläpptes på andra sidan för att de
skulle kunna komma ned i staden. I synnerhet var det
en bland de fiendtliga härförarne som visade mod och
dristighet. Han gick också i spetsen för den skaran,
som först kom till den stora öppningen på muren. Der
störtade han in och lyckades bemäktiga sig ett af
tornen, hvarifrån man snart såg ett af de ryska
banéren svaja. Denna framgång eggade de öfriga två
afdelningarna, hvilka snart också bestego muren.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:42:23 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sverhist/2/0504.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free