- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / Andra bandet. Medeltiden. II. Kalmare-unionen /
503

(1885-1886) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck, Per Olof Bäckström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kriget med Ryssland 1495, 1496

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Men det var ej så lätt att komma ned i
staden. Borgarena, uppmuntrade af herr Knut och
Vinholt, gjorde allt, som man kan vänta af tappre
män. Hvarhelst en stege sträcktes ned utför muren,
rycktes den ned med sådan fart, att ofta flere
ryssar följde med och dels krossades i fallet, dels
nedstuckos. Härunder framförde Knut Posse en mängd
tjära och gamla båtar och allt hvad bränbart fans
under tornet och tände eld derpå. Snart flammade
lågorna upp och röken slog sig i tjocka moln omkring
tornet, som snart sjelft började brinna. Ryssarne
sökte hals öfver hufvud kasta sig ut ur tornet,
men dervid blef trängseln så stor, att ingen slapp
ut, utan alla qväfdes eller innebrändes.

I detsamma sågo de öfrige ryssarne, som befunno sig
på muren, S:t Andreas’ kors glänsa på himlen, och
tvänne banér stodo utslagna uppe i staden, färdiga att
rycka ned mot stadsmuren. Detta var ett underverk –
säger rimkrönikan – ty i staden fans hvarken mer eller
mindre än 200 krigare. Men Gud ville låta se sin
kraft, och de båda banéren voro visserligen S:t Eriks
och S:t Olofs. Nu grepos ryssarne af förskräckelse;
det fortaste de kunde försvunno de från murarne och
kastade sig på flykten, och derunder rusade den ena på
den andra, som om de varit slagna med blindhet. Ett
par dagar derefter bröto de upp med sitt läger,
så att efter den 4 December kunde man ej mera se en
ryss omkring Viborg.

Det är vid detta tillfälle som den så kallade
Viborgska smällen skall hafva inträffat. Rimkrönikan,
som är den äldsta källan för berättelsen om Viborgs
belägring 1495, innehåller dock ingenting annat,
än hvad vi här ofvan hafva berättat. Men den mindre
rimkrönikan yttrar sig om händelsen på följande sätt:

– sände han[1] sin här, der mången bojar[2] var med,
in i Finland och drogo in för Viborgs stad,
der månde Knut Posse dem gifva qvastebad,
så tillredde, att han gaf dem en smäll;
de föllo alla ned och skåros ihjäl
med en knif halsen af hvar,
att de lågo alla döde qvar.


Det är nu väl möjligt att något krutförråd funnits
i det af ryssarne besatta tornet, och att detta
antändts och bidragit att spränga tornet; men den
tillförlitligare stora rimkrönikan vet dock intet
derom, utan framhåller mera Guds underbara ingripande,
då han lät de båda banéren synas och bakom dem
krigarne, »alla blanka som en is».

Ganska liten var kristna manna makt,
ty lät Gud visa sin värduga kraft,

säger denna krönika. Emellertid blef talet om
»smällen» gällande i folksägnen jemte åtskilligt annat
om den märkelige riddaren Knut Posse. Han behöfde
blott öppna en bolster – sade man – »så fick han en
ryttare för hvar fjäder; och då han ville tala med
Sten Sture,


[1] Storfursten.
[2] Rysk adelsman.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:42:23 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sverhist/2/0505.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free