Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mötet i Nylödöse 1496. Sten Sture andra gången i Finland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Emellertid kom riksföreståndaren hem i Mars, och i
Juli månad öppnades mötet. Så väl Nils Classon som
Arvid Knutsson voro bland de svenske fullmäktige,
äfvensom biskop Brynjolf i Skara och Arvid Trolle. De
danske fullmäktige uppträdde här vida bestämdare och
mera påstående än någonsin. De framlade en skrift, på
hvilken de fordrade bestämdt svar. Skriften innehöll
följande tre punkter: 1) om sändebuden hade fullmakt
att erkänna konung Hans; 2) om de voro bemyndigade
att erkänna sådant för konungen, och 3) om de ville
ersätta all den skada, kost och täring, som de danska
och norska riksråden lidit på så många ändamålslösa
möten.
De svenske herrarne svarade härpå undvikande, att de
icke hade fullmakter att besvara dessa spörsmål, men
de ville hafva stadfästelse på den eviga friden rikena
emellan. Härpå svarade danskarne, »att de visste intet
annat af än fred och godt», och det höllo de sig vid,
men att nu förkunna en evig fred, dertill hade de ej
fullmakt. De svenske fullmäktige uppsatte ett bref om
förhandlingarna, som skickades upp till rådet. Deri
yttra de rörande de danskes utlåtande om freden, »att
de kunde väl märka både på deras tal och skrifvelse,
att der låg annat och förtäckt inunder; få de intet
allvarligt svar, då är fruktandes, att vi icke kunna
oss mycket förlåta på den freden; de kunde väl märka,
att det vill till en ända, antingen nej eller ja».
Vidare omtala de i brefvet, att konungen gjorde
en kostbar utrustning, att han hade sina bud öfver
allt för att värfva folk och sluta förbund, »hvilket
de väl kunde märka icke vore till rikets bästa, om
det komme till krig; de bådo deras herredömen vara
betänkta på att icke flera eldar tändes omkring riket,
och öfverväga derom med riksföreståndaren.»
Arvid Trolle hade velat från mötet fara omedelbart
till sina gårdar och Borgholm, men då sakerna togo
ett så allvarsamt utseende, lät han öfvertala sig
att fara till riksföreståndaren, som då troddes vara
i Östergötland, och underrätta honom om huru sakerna
stodo.
Brefvet visar, att förhållandet mellan
riksföreståndaren och rådet ännu var i allmänhet
godt. Dock insåg den kloke mannen allt för väl,
att en storm var i annalkande, och derför låg det
honom om hjertat att vara säker på det stöd, som då
liksom dittills var det säkraste för upprätthållandet
af en svensk styrelse. Han drog derför omkring
i landsorterna och samtalade med allmogen och
underrättade om, huru allting förlupit och hvilka
faror som hotade.
Om Arvid Trolle träffade honom i Östergötland, veta
vi icke. Men på hösten hemkom Svante Nilsson, och
ryktet spridde sig snart om hans lyckliga vapenbragd
och det byte han vunnit på Iwanogorod. Sten Sture
var den ende, som ogerna såg den tappre mannen här
hemma. Han hade hellre sett, att han stannat qvar i
det af fienden hotade landet. Nu ämnade herr Sten åter
draga dit öfver och ville, att Svante skulle följa
honom. Svante gjorde det motvilligt och återvände
snart hem. Och fastän herr Sten ville underhålla hans
folk och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
