Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Mötet i Nylödöse 1496. Sten Sture andra gången i Finland
- Öppen brytning mellan Sten Sture och rådet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hvarom han kunde tillskrifva rådet. Utefter
gränsen lät han uppföra stora bråtar och förhuggningar
mellan Perno och Tavastland
både öfver mark, skog och strand.
Men han hade dock ingen ro i Finland. Hans tankar
sysselsatte sig nästan uteslutande med förhållandena
hemma i Sverige. Kungen rustade och samlade en stor
här, Svante Nilsson rustade också. Man kunde icke
rätt frimodigt möta fienden, när man hade sådant att
vänta bakom sig. Vi hafva nämnt, att han klagade
öfver Svante för biskop Magnus i Åbo. Han yttrade
också för biskopen sin afsigt att resa hem. Så väl
Magnus som erkebiskopen och rådet uppmanade honom
att qvarstanna. De försäkrade att han icke behöfde
frukta för några stämplingar här hemma, hans bästa
skulle nog bevakas. Först borde något fördrag med
ryssarne afslutas eller deras anfall hämmas genom
någon vunnen seger.
Men detta tal öfvertygade icke herr Sten, och man kan
icke heller annat än undra öfver dessa försäkringar
från rådets sida, då det lika väl som Sten Sture
kände till den danske konungens rustningar, och att
dessa rustningar gälde Sverige. Men missnöjet med herr
Sten hade vunnit sådan styrka genom Svante Nilssons
öfvergång på hans motståndares sida, att detta
missnöje redan började se sig om efter yttre hjelp.
Tiden var inne, som konung Hans så länge och så
troget enligt sin moders råd afbidat – den tid
då oenigheten mellan de svenske skulle göra hans
beväpnade mellankomst önsklig för de med det bestående
missnöjde.
Öppen brytning mellan Sten Sture och rådet.
Efter att hafva inlagt starka besättningar i Viborg
och Olofsborg och sedan han skrifvit till Bengt
Knutsson och andra gode män i Vestergötland och
Småland att samla folk ock dermed vara honom till
mötes i Stockholm, lemnade han Finland i December
1496.
Nu blef oviljan stor här hemma, och erkebiskopen
förklarade, »att intet vore att hoppas af en mån,
som blott bevakade framgången af sina egna planer,
men icke afsåge fäderneslandets bästa». Och han skref
till Sten Sture det ena brefvet efter det andra med
klagomål och förebråelser. Sjelfve biskop Magnus i
Åbo, som dock både hyste och uttalade bekymmer öfver
den allt oförbehållsammare framträdande oenigheten,
förklarade herr Sten vara ombytlig och obeständig i
sina handlingar.
Ett rådsmöte var beramadt att hållas i Stockholm i
Februari. Dit kommo erkebiskopen och flere biskopar,
Svante Nilsson, Arvid och Erik Trolle, Erik Eriksson
med flera. Riksföreståndaren befann sig också
i Stockholm, men höll sig på slottet och »ville
icke komma på rådet», om han icke fick gisslan för
sig. Herrarne svarade, »att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 23:42:23 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sverhist/2/0510.html
