Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Öppen brytning mellan Sten Sture och rådet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tagit sig sådant före, som mera vore riket till
skada än gagn, ehuru de skulle vara hans rådgifvare,
och förklarade sig väl känna deras underhandlingar
med danska konungen. Han skref tillika till rådet,
att han aktade resa till Dalarne och med Sveriges
menige allmoges hjelp afvärja rikets förderf; så
väl erkebiskopen som hvarje annan af rikets herrar
och män, hvilka ville följa honom i rikets tjenst,
skulle af honom kärliga anammas, men den som det
icke ville, utan sutte stilla och såge på, huru riket
förderfvades, honom skulle han hålla så kär som rikets
fiende».
Skriftvexlingen fortfor dock att vara någorlunda
vänlig. Erkebiskopen bad riksföreståndaren icke
så mycket hålla sig till bönderna, ty – sade han –
»om bönderne skola förlika herrarnes träta, så göra
de dem lika såta och sätta dem alla till ändan;
herr Sten borde handla vänligen mot riksens råd
och mera förlita sig på de vördige fäder och de
gode män, hvilka hade erfarenhet i sådana ärenden,
hade mera att vedervåga och mera förnuft och vilja
att betänka rikets bästa». Herr Sten svarade, »att
herrarne nog hade förnuft att sätta sig upp mot sin
rätte herre och höfvidsman; men när hatten skulle
uppbindas, då hålla de alla under högen och hafva
icke förnuft att öfverväga det förderf deraf kan
följa; huru erkebiskopen och herrarne, hvilka gifvit
anledning till det anfall, som nu skedde på riket,
ville detsamma afvärja, det skulle man nu utröna;
det väckte hans förundran, att de icke skrifvit till
honom om konungens förehafvande och uppmanat honom
såsom rikets föreståndare att från denna sida afvärja
faran; men herrarne hade i stället gerna sett, om han
med allt folket blifvit qvar i Finland, fast faran
der var mindre och numera intet der var att frukta».
Det väcktes fråga om ett möte mellan
riksföreståndaren och rådet, men det blef icke
af. »Deraf skulle intet bestånd följa» – skref Sten
Sture – »det bevisade mötet i Stockholm allt för
väl; det vore dessutom nu för sent, och allt hade
gått för långt.» Han utestängde till och med rådet
från Stockholm, och herrarne måste sammanträda hos
erkebiskopen på Almarstäk eller på något ställe
deremellan och Stockholm. Herr Sten ville att de
skulle mötas i gråbrödraklostret trettio man starka
å ömse sidor, men på det vilkor att herrarne hvarje
afton begåfvo sig ur staden, något som högeligen
väckte deras förtrytelse.
Nu dömde rådet herr Sten och hans vänner förlustige
alla deras län och tillsade dem åt erkebiskopen jemte
Upsala stad med all kunglig ränta. Tillika förmanade
de invånarne i Stockholm att uppgifva staden och
försäkrade dem om alla förmåner. Midsommarsafton kom
ändtligen rådet in i Stockholm.
Under tiden hade missämjan öfvergått till strid. Sten
Sture tågade med sitt folk omkring i Upland och
plundrade erkebiskopens gårdar. Vi hafva ett intyg om
en begången våldsamhet på Frösunda prestgård. »Herr
Sten Sture, Knut Eriksson, Erik Johansson (Vasa)
och Folke Gregersson med flera deras medföljare» –
skref kyrkoherden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
