Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konung Hans kommer till Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Konung Hans sammankallade genast sina förnämsta herrar
till en rådplägning, och de fleste voro af den mening,
att man borde med det första angripa fienden. Till
följd deraf lät kungen under natten mellan onsdagen
och torsdagen sina ryttare bryta upp från lägret
och draga norrut, men i små afdelningar, så att det
icke skulle märkas, hvad man förehade. Sedan den
sista ryttareskaran ridit sin väg, begaf sig kungen
sjelf med största delen af fotfolket på väg. Tåget
fortsattes utan uppehåll, och just som solen rann upp,
fick man sigte på den fiendtliga hären.
Bönderne, hvilka skola hafva utgjort 30,000 man,
stodo uppstälda på en linie framför bron, som leder
öfver strömmen mellan Edsjön och Norrviken. Anblicken
af bondehären, der solen lyste på deras banér och
spjutspetsar, var storartad och gjorde intryck på
konungen. Hans tankar flögo tillbaka till faderns tid
och hans många strider med dessa samma bönder, senast
den stora seger de vunno på Brunkeberget, tjugusex
år förut. Men hvad det krigsvanda ögat genast såg,
och hvad som utgjorde böndernes svaga sida, det var
att de alldeles saknade rytteri, hvilket vapen vi
veta var på dessa tider det vigtigaste och det som
företrädesvis afgjorde slagtningarna.
Emellertid lät konungen sin här uppställa sig i
slagordning, uppmanade sitt folk till tapperhet och
uthållighet, och så hölls morgonbön, hvarefter tecken
gafs att börja striden. Danskarne anföllo med utmärkt
tapperhet, men det var som om hvarje ansträngning
varit för ringa mot denna mur af spjutspetsar
och pålyxor. Den danska hären måste vika. Den blef
fullkomligt tillbakaslagen. Nu skulle just rytteriet
brutit in i de flyendes rygg, och segern hade varit
gifven. Men bönderne egde intet rytteri, de egde
blott sina goda bågar och seniga armar att spänna
dem. Och pilarne flögo efter den flyende fienden,
bildande stora bågar i luftfen, så att de nästan
lodrätt nedföllo. De förorsakade danskarne en betydlig
förlust.
Men under förföljandet bragtes bondehären i
oordning. Då derför konungen åter samlade sitt folk
och på nytt förde dem till striden, trängande fram med
sitt rytteri främst, ökades oordningen bland bönderna,
och de började snart finna, att segern drogs dem ur
händerna. De störtade i vild flykt tillbaka mot bron,
lemnande sina banér i fiendens händer. Mången bonde
tillsatte då lifvet dels för fiendens svärd, dels
drunknade många i strömmen. Omkring 1,000 man skola
hafva omkommit. Så hade konung Hans då framgång i
sin första strid med de svenska på öppna fältet.
Nu blef frågan, om man skulle vidare fortsätta
förföljandet, men att derigenom ännu mer aflägsna
sig från lägret på Brunkeberg hade varit ytterst
oförsigtigt. Konungen beslöt derför att genast anträda
återtåget.
Segerstolte tågade danskarne med sin konung i spetsen
åter mot hufvudstaden, och de från dalkarlarne
eröfrade banéren buros framför hären.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
