Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Drottningens kröning. Förföljelsen mot Sten Sture
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
krona – kunde hafva skäl att sörja och tänka på de
råd som enligt folkvisan gåfvos henne af hennes fader,
då hon tio år förut kom till Danmark som den blifvande
konungens brud.
Länge tänkte fröken Kerstin vid sig,
och henne rann tårar på kind;
»och skall jag nu fara till Dannemark,
så långt från kär moder min?»
Och det var hertigen af Saxenland,
han tager sin dotter att lära,
och det vill jag med sanning säga,
det var med tukt och ära:
»Var kär åt jutar och skåningar!
De äro både trygge och tro;
stunde[1] du ej efter Sveriges krona,
hon är icke lätt att få.»
Om hon längtat efter denna svenska krona, det veta
vi icke, men det veta vi, att hon genom kraft och
ett hjeltemodigt sinne väl var värd att bära henne.
Det sades också, att drottning Christina hade skäl
att sörja öfver sin herre och man. Konungen skall
hafva haft många kärleksförbindelser. Synnerligast
var det en som hette Edela, hvilken förstått genom
sin skönhet och sitt lediga umgängessätt att fängsla
konungens sinne. Derom heter det i rimkrönikan,
när konungens andra färd till Sverige skildras:
Min drottning Christin följde ock då,
jungfru Edela gjorde ock så;
alltid skulle hon åka med mig i släda,
det gjorde jag för lust och glädja,
hon kunde väl skämta med sina ord
och tärning kasta öfver tafvelbord.
Med drottning Christina hade konung Hans en enda
son, som hette Christian och som nu var sjutton
år gammal. Denne blef nu så väl af Sten Sture som
det öfriga rådet erkänd för faderns efterträdare
i Sverige, och beslutet härom kungjordes från
burspråket i Stockholm. Under vistandet i Stockholm
förlänade konungen åt sin drottning Örebro slott
och län med hela Nerike, Vermland och Dal, och
rådsherrarne godkände förläningen. Till fogde på
Örebro sattes en dansk, som hette Jöns Falster.
Frampå våren ankom konungens son, prins Christian,
till Sverige. Ungefär vid den tiden red konungen sin
eriksgata. Båda befunno sig i Juni månad i Stockholm,
der ett stort möte hölls, till hvilket äfven ombud
från hela riket kommo, och der fullbordades och
bekräftades Christians val och hyllning till konung
Hans’ efterträdare.
Men saker af större vigt tilldrogo sig under detta
konungens vistande i Sverige. Det var den efterräkning
man ville anställa mot Sten Sture. Konungen hade
högtidligen fritagit honom och hans anhängare
från allt ansvar för det förflutna, men erkebiskopen utverkade
[1] Längta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 23:42:23 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sverhist/2/0522.html
