Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rådsmötet i Stockholm 1501
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
än detta. Men för ögonblicket var allt stilla, ehuru väl, som vi redan
antydt, konungen kunde finna, att hans konungadöme icke mera var ens
af hans forne anhängare gerna lidet. Må hända litade han dock på
erkebiskopen, måhända var det till och med hans afsigt att ej blifva
länge borta, när han kort derefter anträdde återresan. I brefvet till
danska rådet om orsaken, hvarför han afbröt återfärden, säger han sig
hafva tillskrifvit sin käre son om att uppsända krigsfolk, och ehuru
han der endast talar om Sten Christersson, är det alldeles gifvet att
han mera hade det allmänna motståndet, som han nu befarade, för ögonen
än denne enskilde man. Emellertid stannade han och hans drottning qvar
i Stockholm.
Något senare eller den 26 April sammanträdde det af konungen utlysta
möte, hvarom han talar i sitt bref. Om hvad som der tilldrog sig känna
vi intet, förr än vi komma till midsommarsdagen. Under förutsättning
att det var samma möte, som då ännu varade, så kommo då de förbundne
herrarne, nemligen Sten Sture, Svante Nilsson, Heming Gad, Knut
Alfsson och Bengt Ryning – således saknades af dem vi sågo i Vadstena
Nils Classon och Johan Magnusson – till Stockholm. Men de kommo i
spetsen för ett följe af 700 fullt beväpnade män. Detta gaf
förhållandena ett helt annat utseende. Underhandlingarna och
öfverläggningarna med konungen fortsattes, men de nämnde herrarne
kommo aldrig på slottet, utan att konungen förut lemnat gisslan, och
så fortfor det ända till den 10 Juli, då herrarne lemnade Stockholm.[1]
Under mötet framlemnade herrarne sina klagomål mot konungen. De voro
hufvudsakligen desamma, som vi sågo föra dem tillsammans i Vadstena
vid årets början. Vigtigast voro de rörande Kalmar recess, som
konungen ej hållit, och om hans förbund med Ryssland. Men äfven
enskilda klagomål hördes. De långvariga underhandlingarne lyckades ej
åstadkomma någon förlikning.
Några sägner finnas från detta möte. De danske berätta att herrarne
eller Sten Sture en dag vid en sammankomst ner i staden velat
bemäktiga sig konungens person. Så berättas det äfven, att herr Sten
och Svante Nilsson en söndag, då drottningen öfvervarit messan i
Storkyrkan, velat ledsaga henne derifrån till slottet, såsom höfviska
riddare anstod; men då hade konungen låtit rikta slottets kanoner
emot dem, så att de måste afstå från sitt uppsåt. Det hade nemligen
varit herrarnes afsigt att på detta sätt komma in i slottet och
bemäktiga sig det. Sägnerna bevisa nu intet annat än att oviljan och
misstron hade nått sin höjd å ömse sidor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
