Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rådsmötet i Stockholm 1501
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det dröjde derefter icke länge förr än konungen från herrarne mottog
deras uppsägelsebref på tro och lydnad, om konungen icke fogade sig
efter dem och fullgjorde sina besvurna löften. De voro då åter
församlade i Vadstena, det var den 29 Juli, och förkunnade der
offentligen – Sten Sture talade till folket från burspråket – att de
trädde från konungen och uppsade honom deras trohetsed. De uppsatte
äfven här den 3 Augusti ett bref till Stockholms stad med redogörelse
för hvad de gjort och hvad som förmått dem dertill.
De påminna om mötena i Stockholm, så väl i fastan som vid pingsten,
och om huru de vid båda tillfällena bedt konungen hålla Sveriges lag
och Kalmar recess, låta svenska slott innehafvas af svenske män och
afsätta de danska fogdarne samt dermed ej längre förhala; huru de
vidare hade begärt att Sveriges mynt skulle förbättras och att de
svenska fanorna skulle återföras från Köpenhamn till Sverige. Dessa
fordringar, skrifva de, hade de nu sist i Stockholm lemnat i konungens
händer och begärt att de skulle af honom uppfyllas, innan de skildes
åt, emedan han eljest icke uppfylde sin konungaed. »Och hafva vi
sedan», heter det vidare, »gifvit honom tillkänna i våra beseglade
bref, att om så ej skedde, då trädde han ifrån oss, och icke vi ifrån
honom, och förnimma vi honom förakta våra bref och de råd, vi gifvit
honom; derföre och för det förbund, han med de ryssar hafver,
kristenheten till förderf, hafva vi sagt honom huldskap och manskap
upp, viljandes efter denna dag med lif och makt vara på hans argaste
och förderf, hvar vi kunna med alla gode svenske män och trogne
Sveriges innebyggare, som sitt fäderneslands förderf vilja afvärja.»
De uppmana Stockholms borgare att bestämma sig snart, om de ville
hålle med konungen eller med fäderneslandet. »Hvad eder tyckes,
det bjuden oss strax allvarligen till, der vi fulleligen må rätta oss
efter. Det vi hafva uppsagt tro och lydnad, det hafva vi gjort på
hela Sveriges allmoges vägnar så väl som på våra egna, ty såsom vi
kommo dem (allmogen) till att göra honom hyllning, så uppsäga vi dem
nu och vela med deras hjelp vara på hans argaste. Der rätter eder
efter och låter oss oförtöfvadt få veta, huru vi skola förhållat med
eder, och hvad I häruti göra velen, det vi kunna rätta oss efter.»
Men numera stannade ej herrarne vid blotta ord. De grepo till vapen
och drogo till Örebro, der de började belägra Jöns Falster. Det var
den 10 Augusti.
Samma dag om aftonen kommo herrarnes uppsägelsebref konungen tillhanda
i Stockholm. De voro väl icke oväntade, men så länge brytningen mellan
honom och herrarne icke var uppenbar, så kunde han någorlunda hålla
sig och sitt välde upprätt här i landet – nu måste de uppstudsige
herrarne kufvas. Dertill hade konungen för liten makt, och han beslöt
derför att oförtöfvadt begifva sig till Danmark att påskynda
rustningen af det derifrån väntade krigsfolket.
Han qvarlemnade sin drottning med 1,000 man på Stockholms slott Den
12 Augusti inskeppade han sig och lemnade Sverige med tre skepp.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
