- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / Andra bandet. Medeltiden. II. Kalmare-unionen /
537

(1885-1886) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck, Per Olof Bäckström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Drottning Christina

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

derifrån voro ganska oroande. Hans dotter skulle också
resa till Brandenburg, med hvars markgrefve hon kort
efter påsk förmäldes.

Underhandlingar fördes äfven både med Saxen
och med Skotland, från hvilket senare land, der
konungens svåger regerade, äfven några hjelptrupper
ankommo. Hansestäderna sökte också konungen vinna
för sig, men fåfängt. Lybeckarne sågo i allmänhet
icke gerna den nordiska unionen, som kunde blifva
farlig för dem. Härunder hade man hunnit till midten
af April månad, och då ännu låg den danska flottan
i sina hamnar.

Då var nöden stor på Stockholms slott. Dock
stod drottningen fast vid sitt beslut att med
hvarje offer försvara slottet. Och hon afslog
derför hvarje uppmaning att dagtinga, och för att
uppmuntra sitt folk underkastade hon sig sjelf alla
en belägrings fasor. Hon afslog till och med det vin,
som erkebiskopen lät erbjuda henne genom Heming Gad.

Ändteligen mot slutet af April kom ett rykte, att den
danska flottan lupit ut. Nu blott mod och uthållighet
några dagar, och räddningens timma skulle slå. Men
besättningen – den utgjordes blott af skuggor, och
man kunde ej räkna mer än 70 vapengode män. Så hade
hungern och pesten härjat.

Det var tillika klart, att ryktet om
undsättningshärens ankomst skulle påskynda äfven de
belägrandes ansträngningar. Den 29 April om qvällen
beslöt också Heming Gad att våga en storm. Klockan
var 6, när hans folk satte sig i rörelse. Den
fåtaliga fienden gjorde allt hvad man af honom kunde
begära. Skott på skott afbrändes mot de stormande,
och stora stenar nedkastades. Mången svensk krigare
föll också dödligt sårad den qvällen. Men det blott
eggade de öfriga ännu mera. Snart stormades porten på
vestra sidan och förborgen var i Heming Gads händer.

Nu kommo de stridande öfverens om ett
vapenstillestånd, och derunder underhandlades om
slottets öfverlemnande. Det var hårdt för den stackars
drottningen, som så modigt och kraftfullt hållit
ut i sju månader, räknadt från stadens inneslutande
af Sten Sture. Men icke ett segel syntes, så långt
man kunde skåda öster ut från slottets högsta torn,
och den sista striden hade kostat betydligt. Mer
än tio karlar funnos icke på slottet, som voro
fullt helbregda. Det fans då ingen annan utväg för
drottningen än att foga sig i sitt öde.

Fredagen den 6 Maj undertecknade drottningen
dagtingningsbrefvet.[1]
Det var af följande innehåll:
slottet skulle öfverlemnas påföljande måndag den 9 Maj
klockan 8 på förmiddagen. Drottningen och alla de, som
hörde till hennes dagliga uppvaktning, såsom kaplaner,
kockar, läkare, stallmästare och andra embetsmän,
skulle tillika med några småsvenner njuta fritt aftåg
med deras gods och egodelar och allt som hörde till
drottningens fatabur. På utsatt klockslag skulle de
begifva sig från slottet till Svartbrödraklostret i
staden, hvarest de


[1]
Enligt anteckningen i Minoriternes dagbok var
det torsdagen den 5 Maj.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:42:23 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sverhist/2/0539.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free