- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / Andra bandet. Medeltiden. II. Kalmare-unionen /
548

(1885-1886) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck, Per Olof Bäckström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sten Stures sista år

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och att drottning Christin, som i Vadstena mån vara,
måtte fritt igen till Danmark fara.


Sten Sture gaf sitt bifall till både den ena och den
andra af beskickningens framställningar. Drottningens
frigifning förkunnades från burspråket i
Stockholm. »Det skedde», sade han, »efter riksens råds
råd och endast och allenast af aktning för magistraten
i Lybeck, men icke af fruktan för någon furste eller
för att vara någon herre eller prelat till viljes.»

Åtföljd af Svante Sture och Heming Gad samt de
främmande sändebuden och andra herrar infann sig
riksföreståndaren i Vadstena. Lybeckarne erbjödo
drottningen att på deras krafvel anträda återresan,
men hon föredrog att fara landvägen. Innan alla
förberedelser hunno vidtagas, gick dock tiden ända
till slutet af Oktober. Samma dag hon lemnade Vadstena
sjöngs högtidligen messa i S:t Katarinas kor, och
riksföreståndaren sjelf på högra samt doktor Heming
på venstra sidan ledde drottningen fram till altaret.

Vägen togs öfver Jönköping och Småland nedåt
Hallandsgränsen. Här möttes drottningen af sin son
Christian, som sedan ledsagade henne vidare. Vid
julen höll hon sitt intåg i Halmstad.

Under nedresan hade allt varit lust och glädje, och
man skildes åt vid gränsen under allsköns välvilja å
ömse sidor. På återvägen hade herr Sten hunnit till
sitt första nattläger, då han upphanns af drottningens
kaplan, doktor Carl, som hade några ärenden att spörja
herr Sten om.

Herr Sten hade tagit in hos en, som hette Sven
i Forsa, och hans svenner lågo rundt omkring i
bygden. Doktor Carl blef vänligt emottagen och om
aftonen gick det lustigt till vid bordet. Om morgonen
tog doktorn afsked och red sina färde tillbaka till
drottningen igen, och herr Sten fortsatte sin led
österut till Vernamo. Här började han känna sig
illamående med sveda och verk och mycken oro. Så
kom han till Skäflingeröd, nu Skillingaryd, norr om
Vernamo vid Lagaån. Här tilltogo plågorna så, att
herr Sten måste intaga sängen. Men sjuk som han var
lät han bära sig från Skillingaryd till Jönköping. Det
var om en söndag, och torsdagen derefter var han icke
mera. Sten Sture dog den 13 December 1503.[1]

Vid hans dödsbädd befann sig Svante Nilsson,
sonen af den ett tiotal af år förut bortgångne
vännen och vapenbrodern Nils Sture. Äfven Heming
Gad var närvarande. Dödsfallet var, som vi veta,
icke oförutsedt, utan tvärtom länge väntadt. Det
ofvannämnda yttrandet af Heming Gad fäldes
redan i Mars 1502. De som stodo färdiga att taga
regeringstömmarne ur gamle herr Stens domnande hand
hade således haft lång tid att bereda sig på.

Men om också Svante Nilsson och doktor Heming hade
fullt klart för sig, hvad som nu borde ske, så var
detta icke fallet med


[1]
Enligt rimkrönikan var det den 23 November.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:42:23 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sverhist/2/0550.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free