Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Sten Stures sista år
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nemligen den yngste af Gustaf Vasas söner
flytta det till Strengnäs domkyrka.
Sten Sture var den siste af sin ätt. Han hade med
Ingeborg Tott en enda dotter, som hette Birgitta. Hon
dog som nunna i Vadstena. Fru Ingeborg öfverlefde
sin herre till år 1507.
*
Så voro då 32 år gångna, sedan Sten Sture kom till
styrelsen öfver Sveriges land. Öfverblickar man dessa
år och ställer vid deras sida den föregående tiden,
då Carl Knutsson och Jöns Bengtsson fylde riket
med strider och oro, och jemför man sedan dessa båda
tidskiften med hvarandra, så utfaller jemförelsen till
gamle herr Stens förmån. Det är en dag af lugn efter
stormen. Man andas ut efter mödorna och hemtar andan.
Att i en tid, då lidelserna och begären voro uppdrifna
till sin höjd, då mäktige och krigiske män, hvilkas
vapen krönts af mycken framgång och hvilka alltid
kunde påräkna stöd för fullföljandet af sina planer
hos den danske kungen, att i en sådan tid träda till
styrelsen, och att sedan under mera än ett fjerdedels
sekel föra den med lycka och ära, det kunde icke hvem
som helst. Men den, som kunde det, måste också derför
hafva varit en man af ovanliga gåfvor, en man af kraft
och tro, men också af tillräcklig klokhet att böja sig
undan för hvad som icke lät sig ändra. Gamle herr Sten
var tillika en man, som förstod att vinna allmogens
kärlek, och den svenska bondens återvunna rätt att
hafva ett ord med i laget, när det gälde fosterlandets
allmänna frågor, något som på sin tid väckte de höga
herrarnes ovilja och kom dem att i riksföreståndaren
se en lycksökare som jagade efter folkgunst, en ny
Engelbrekt med hans fruktade bondehär – denna den
svenska allmogens återvunna betydelse såsom en lem
i det svenska samhället utgör den skönaste delen
af gamle herr Stens verksamhet, den tid han stod i
svensk konungs ställe.
Det fasta förtroende, som rådde mellan Sten Sture
och allmogen, försvagades icke heller. Det var
sig likt från början och till slut, och man ser,
när missnöjet utbryter bland herrarne mot herr Sten,
huru det just är detta innerliga förhållande som utgör
på en gång sjelfva kärnan i hans motståndskraft och
hans sköld mot herrarnes anfall.
Missämjan mellan Sten Sture och Svante Nilsson gjorde
för en kort tid konung Hans till konung i Sverige. Men
äfven här ser man, huru förhållandena hunnit sätta
sig, huru nationalitetsmedvetandet hunnit mogna, både
i den tveksamhet, hvarmed danskvännerna gå till väga,
och i segheten af riksföreståndarens motstånd. Detta
utgör en annan hufvudsaklig del af gamle herr
Stens verk. Så många års sjelfständig tillvaro för
riket under det man såg grannriket Norge allt mer
och mer bindas fast vid och så godt som sjunka intill
Danmarks sida – så många års sjelfständig frihet under
landets gamla lag ingöt mod och kraft och förtröstan
i svenskens sinne och vidgade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 23:42:23 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sverhist/2/0552.html
