Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sten Stures sista år - 12. Svante Nilsson Sture. Den nyvalde riksföreståndaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
svalget mellan honom och den danske grannen. Den
danske kungens korta innehafvande af Sveriges krona
tjenade blott till att lifligare påminna om hvad som
folket mest af allt hatade – ett utländskt regemente,
och tillika att åter föda längtan efter ett verkligt
svenskt, samt derjemte, hvilket väl icke får glömmas,
att förskaffa riket ett antal riddare, något som var
riksföreståndaren förmenadt att åstadkomma.
Svenska folket sörjde djupt den ädle herren,
och såsom vanligt var, när något pålitligt stöd
rycktes bort, att underligt tal börjar sprida sig
derom, så äfven om herr Stens död. Man tänkte icke
på, att han redan var en gammal man, hvars lif var
bräckt af mödor och bekymmer och sålunda lätt kunde
utslockna. Man tillskref genast dödsfallet förräderi
af de danske. Drottningens kaplan, sades det, hade
haft gift med sig och oförmärkt blandat det i herr
Stens dryck, då de tillsammans sutto öfver bord hos
herr Sven i Forsa. En annan ännu otroligare sägen gick
också. Man ville nemligen påstå, att enkan efter herr
Stens gamle vän, Knut Alfsson, skulle i Söderköping
gifvit honom gift, innan han företog nedresan med
drottningen. Hon skulle då hafva gjort det till förmån
för Svante Sture, som var hennes trolofvade.
Men icke i någondera af dessa sägner finnes någon
sanning, utan var Sten Stures död helt visst naturlig
och förutsedd långt förut af alla dem, som kände
honom närmare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
