- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / Andra bandet. Medeltiden. II. Kalmare-unionen /
552

(1885-1886) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck, Per Olof Bäckström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 12. Svante Nilsson Sture. Den nyvalde riksföreståndaren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Om det försiggångna valet utfärdade rådet bref
till landsorterna. Sannolikt följde derefter,
såsom när Sten Sture blifvit vald, en färd omkring
en större eller mindre del af riket, för att den
nyvalde riksföreståndaren skulle mottaga hyllning
och anamma slotten – en färd, som påminner om den i
i lagen föreskrifna eriksgatan för konungen.

Af slotten voro Kalmar, Borgholm, äfvensom Visby med
Gotland i fiendehand. Men dessa slott måste tagas med
svärd i hand, ty godvilligt lemnade dem den danske
konungen aldrig. De utgjorde såddes en fråga för
sig. Af de öfriga slotten voro väl de, som tillhört
gamle herr Sten, vigtigast. De förnämsta af dessa
lågo i Finland. Der satt också såsom slottsherre
på Viborg en mäktig man, hvars tillgifvenhet var af
vigt att vinna – Erik Thuresson (Bielke).

Derför sändes också genast tvänne pålitliga män,
Bengt Bengtsson och Josef Pedersson, till Finland
att der verka för den nyvalde. De gjorde det med
framgång. »Käre herre» – skref den förre den 24 Mars
till riksföreståndaren – »må» I veta, att Josef och
jag hafva här i landet låtit förkunna riksens och
edra bref, och hafva vi här fått behagliga, i allo
motto goda svar, så att I hafven en godvillig allmoge,
både andlig och verldslig, i denna landsända.» Om sitt
besök hos Erik Thuresson skrifver mannen sålunda: »och
hafver jag varit i Viborg hos herr Erik Thuresson på
riksens och edra vägnar. Den gode herren svarade mig
i de värf alldeles och tyckte mycket väl vara, att de
gode herrar hade eder kest och korat till höfvidsman,
och vill han blifva der i ära, lefva och dö med eder
och Sveriges rike.» Dock tillstyrker brefskrifvaren
riksföreståndaren att med första öppet vatten komma
öfver till Finland. »Det vore mycket nyttigt för
märkeliga sakers skull.»

Dessa underrättelser lugnade riksföreståndaren
med afseende på herr Erik, men nödvändigheten af
hans personliga närvaro i Finland var dock tydlig,
och en öfverresa tillstyrktes äfven af erkebiskop
Jacob. Färden till Finland uppsköts emellertid
till frampå sommaren. Saker af vigt uppehöllo
riksföreståndaren här hemma till dess.

På våren 1504 firade Svante Nilsson sitt bröllop med
Knut Alfssons enka, Märta Ivarsdotter. Till brölloppet
var äfven herr Svantes svåger i första giftet Nils
Gedda bjuden. Han infann sig dock icke. Bröllopet
försiggick med vanlig ståt, ehuru tiden ej var sådan,
att den gynnade gästabud och lekar. Riksföreståndaren
måste snart lemna sin husfru.

Det gälde att hålla öppet öga på danskarne och deras
konung. Med dem blef ett möte aftaladt i Halmstad. Vi
kunna väl förstå, att konung Hans ville begagna sig
af sin gamle motståndares död. Må hända hoppades
han i den nye riksföreståndaren finna en för sig
medgörligare man. Han fann sig dock snart i sådana
förhoppningar bedragen. Svante Nilsson trädde i alla
afseenden i sin företrädares fotspår. Han skref ett
ljungande bref till norrmännen, uppmanande dem att
befria sig från det danska oket, och drog med en här
ned mot Kalmar.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:42:23 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sverhist/2/0554.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free