- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / Andra bandet. Medeltiden. II. Kalmare-unionen /
560

(1885-1886) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck, Per Olof Bäckström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksföreståndaren majestätsförbrytare

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och låg brann af harm öfver den danske konungen. Erik
Thuresson yttrade i bref till riksföreståndaren,
att man rent af icke borde besöka det förestående
mötet. »Tänker uppå», skrifver han, »huru herr
Knut Alfsson blefvo hållne bref och insegel. Kunna
de danske få eder och riksens råd rätt i klämma,
som deras akt är, då hålla de hvarken bref eller
insegel. Jag tänker för mig, hellre än jag vill gifva
mig till mötes med sådant laglöst folk, hellre ville
jag genast efter min makt gifva mig till slags med
dem, till sjös eller marken, hellre än jag skulle
så varda tagen vid halsen och ej få ett ord före min
död.»

Herr Erik tillstyrkte likaledes riksföreståndaren att
hafva med sig en stark krigsmakt. Han var alltid väl
underrättad om allt.

Riksföreståndaren å sin sida var lika vaksam. Knappast
behöfdes herr Eriks uppmaningar, men de styrkte
honom i de åtgärder han vidtog för att skydda
Sveriges land. Han utskref ett allmänt uppbåd af
folk, »hvar fjerde man med goda armborst, 11 tolfter
pilar, 11 veckors kost, goda stridbara män, som han
kunde slå sin lit till på marken mot fienden». De
skulle vara färdiga 14 dagar efter påsk framför
Kalmar. Riksföreståndaren sjelf ville med allt
det hoffolk (rytteri), som han kunde åstadkomma,
och i sällskap med Heming Gad draga i väg ned till
gränsen vid Kalmar. »Hellre dö på marken», skref
han i sitt öppna bref till allmogen, »och taga eder
första törningen af[1],
än att så skall blifva, som
konung Hans aktat hafva på allas vår skada och eviga
förderf.»

Dessa åtgärder voro helt och hållet framkallade
af konungens sätt att gå till väga. I harmen
öfver att se sina förhoppningar bedragna med
afseende på Svante Nilsson hade han låtit förstöra
belägringsarbetena kring Kalmar och företagit sin
stora utrustning. Tydligtvis ville han skrämma
Sverige till lydnad. Vi lemna derhän, om Svante
Nilsson personligen gifvit konungen någon anledning
till den tron att han kunde skrämmas[2].
Den bild
af Svante, som tecknat sig i svenska folkets minne,
är af ett alldeles motsatt skaplynne. Djerf, modig,
kraftfull, verksam utan att någonsin tröttas, tillika
stödjande sig på ett folk, som aldrig lät sig kufvas,
och omgifven af sådana män som en Erik Thuresson
och en Heming Gad – ett sådant skaplynne aflägsnar
hvarje skymt af möjlighet att låta sig skrämmas,
och hans handlingar, hans bref till allmogen, allt
utvisar en man, som var beredd att våga allt för
fosterjordens försvar.

Emellertid var stilleståndsfördraget brutet å
den danska sidan och äfven å den svenska, ehuru
riksföreståndarens rustningar voro en följd af
konungens. Man kunde sålunda redan på förhand finna
att utgången af mötet icke skulle leda till hvad man
önskade. Med spänd uppmärksamhet afbidade alla detta
möte. »Der hänger nu riksens och allas vår välfärd
uppå», skref Erik Thuresson.


[1]
Taga eder -- af, d. ä. befria eder från.
[2]
En dansk historieskrifvare, Jahn, talar på flera
ställen om Svante Stures »af naturen fega karakter».

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:42:23 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sverhist/2/0562.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free