Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksföreståndaren majestätsförbrytare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Med en flotta af 11 krigsskepp och en här af inemot
3,000 man samt åtföljd af största delen af sina
danska och norska rådsherrar infann sig konungen vid
Kalmar. Det var i Juni månad.
Svante Nilsson och de svenske herrarne begåfvo
sig på väg, men dröjde i Kalmarsund norr om
Kalmar. Underrättelser om riksföreståndaren tryta
helt och hållet för denna tid. Vi kunna derför icke om
honom förmäla annat än det, att han alldeles uteblef
från Kalmar. Af bref, som något senare skrefvos,
synes det, som om åsigterna bland de svenska herrarne
varit delade. Det försummades, heter det, dels emedan
riksföreståndaren blef sent färdig med sin utrustning,
dels till följd af några hans rådgifvares råd. Sjelf
förklarade Svante i ett bref till allmogen följande
året saken så, att danskarne ej afbidat hans och
de öfriga herrarnes ankomst, utan för tidigt lemnat
Kalmar.
På utsatt dag, då mötet skulle öppnas, begaf sig
konungen in i staden och upp på rådhuset. Alla de
danska och norska herrarne församlade sig der,
bland dem erkebiskoparne i Lund och Trondhjem,
äfvensom sändebuden från konungens fränder i
Saxen och Skotland. Det i Köpenhamn afslutade
stilleståndsfördraget upplästes. Konungen klagade
derefter öfver svenskarnes uteblifvande från
mötet. Men i stället att afbryta detta, såsom förut
plägat ske, och afbida öfverenskommelsen om ett nytt,
lät nu konungen anklaga dem inför det församlade
mötet, som sålunda med ens förvandlades till en
riksdomstol.
En vid namn Nils Hög uppläste anklagelsen. De
församlade ville dock att lagliga former skulle
iakttagas, så vidt möjligt var. Konungen skulle
offentligen på torgen och gatorna i Kalmar låta
instämma de anklagade inför domstolen, och om de
då ej infunne sig, skulle de anklagas å nyo. Till
följd häraf red en kunglig embetsman och en härold
omkring i Kalmar stad, och vid ljud af pipor och
basuner upplästes offentligen stämningen. Den gälde
Sten Stures arfvingar: Svante Nilsson, Nils Classon,
Sten Christersson, Trotte Månsson, Erik Thuresson,
Åke Hansson och Peder Thuresson med deras anhängare
och anförvandter.
Som man lätt kan förstå, infann sig ingen af de
stämda, och komedien fortsattes dermed, att konungen
då å nyo lät anklaga dem inför det församlade
mötet. »De hade varit olydiga och upproriska
undersåtar, hvilka afvändt Sveriges rike med dess
tillhörigheter från dess lagligen valde och krönte
konung och nu undandragit sig att enligt ingången
förbindelse infinna sig på mötet och stå till rätta
för hvad de felat.» Öfver dessa förbrytelser fordrade
konungen nu dom och straff.
Domen utföll så, att de anklagade skulle som
majestätsförbrytare mista lif och gods, deras egendom
skulle indragas till kronan, konung Hans förklarades
för rättmätig konung öfver Sverige, dess inbyggare
skulle å nyo hylla honom och till honom öfverlemna
alla slott, städer och inkomster och Örebro slott
skulle tillhöra drottning Christina. Det var den 1
Juli som denna dom afkunnades.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
