Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksföreståndaren majestätsförbrytare - Eröfringen af Kalmar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hvarje anspråk, som uppträder med stora låter,
men som är både orättmätigt och vanmäktigt, väcker
löje. Så äfven detta med hela sitt i ögonen fallande
tillbehör af härolder och ceremonier. Men man bedrager
sig helt visst icke, om man tror, att löjet lefvat på
andra läppar än efterverldens blott. Utan tvifvel
krusades mången riddares läpp deraf, när domen
upplästes i Kalmar rådhussal den 1 Juli. Så blinda
kunde väl icke alla der församlade vara, att de icke
funno tomheten och betydelselösheten af den kungliga
rättegången. Ett folk, som under Engelbrekt och
Sten Sture i så många år häfdat sin sjelfständighet,
sin lag och rätt, ett sådant folk lät sig väl icke
öfvervinnas af ett ark papper, rättegångsformerna
måtte vara än så braskande och storartade.
Den märkvärdiga domen kungjordes genom bref för
inbyggarne både i Danmark och Norge. Den anmäldes
äfven för Tysklands kejsare och ständer, och till
råga på allt trodde sig kejsaren såsom kristenhetens
verldslige herre kunna inkalla svenskarne inför
domstol. Han förklarade, att svenskarne skulle inom
tre månader erkänna konung Hans eller också inställa
sig inför kejsarens domstol. Naturligtvis brydde sig
ingen menniska om denna dom, och då förklarades den
svenske riksföreståndaren och alla hans anhängare i
riksakt, sattes utom landsfreden och lemnades till
pris åt hvem som helst, som ville angripa dem.
För att yttermera hos svenskarne inprägla minnet af
sin makt lät konungen, innan han lemnade Kalmar,
afrätta några af borgarena derstädes, emedan de,
som han påstod, hade förrådt staden i Svante Nilssons
händer. Kalmar slott fråntogs Nils Gedda och både det
och Kalmar stad besattes af konungens folk, hvarpå
denne återseglade till Danmark. Här indrog han en
mängd gods, som tillhörde svenskar och lågo i Danmark
och Norge. Det var allt hvad han för tillfället kunde
göra. Att han derigenom sjelf alltmera uppretade mot
sig det svenska folket, faller af sig sjelft.
Emellertid stod kriget för dörren. Det blef både
långvarigt och bittert. Väl anhöll man från Sverige
kort efter domens aflämnande i Kalmar om ett nytt
möte, och konungen beviljade det, men dermed var föga
vunnet. Vi skola, innan vi taga kännedom om dessa
underhandlingar, följa krigsrörelserna.
Det gälde i första rummet att återeröfra Kalmar.
Eröfringen af Kalmar.
Belägringen af Kalmar började genast under befäl
af Heming Gad. Men som staden och slottet hade fri
tillförsel från sjösidan, var belägringen förenad
med stora svårigheter. De danska skeppen tillfogade
dessutom mycken skada derigenom att de hindrade
handeln och härjade litet hvarstädes på kusterna. Så
väl i Östergötland som på Åland, der Erik Johansson
(Vasa) innehade Kastelholm, och på de finska kusterna
omtalas sådana härjningar. Så gick året 1505 till
ända.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
