Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - "Danmarks plågoris" - Sjökriget 1507, 1509, 1510
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
landamäret. Gud förlåte dem deremot rådt hafva. Gud
gifve oss makt att beskärma oss här i vårt eget
land.»
Man visste icke, om herr Åke verkligen var
död. Ett rykte gick och troddes, att han lefde. När
riksföreståndaren i Oktober sände biskop Mathias och
Tönnes Eriksson (Tott) att fordra Örebro slott af herr
Åkes svenner, ville dessa icke öfverlemna slottet,
förr än de genom riksföreståndarens och flera herrars
bref blifvit förvissade om verkliga förhållandet
och försäkrade om, att slottet skulle öfverlemnas
till herr Åke, »i fall den gode herren, som ryktet
gick, vore i lifvet och framdeles komme tillstädes
och äskade på den slottslofven». Först efter flera
dagars underhandlingar och samtal fingo de slottet.
Vissheten om den älskade herrens död kunde dock ej
länge uteblifva.
Men den döde riddarens lik upptogs från valplatsen
och fördes till Helsingborg, der Tyge Krabbes fru,
Anna, lät högtidligt begrafva honom.
Sjökriget 1507, 1509, 1510.
Medan kriget sålunda fortgick till lands, tilldrog sig
till sjös vigtiga saker. Dock är det egentligen först
med året 1507 som sjökriget tager uppmärksamheten
mera i anspråk. Väl voro skepp i sjön redan från
fiendtligheternas begynnelse efter det storståtliga
mötet i Kalmar, der den svenske riksföreståndaren
och hans närmaste män dömdes som majestätsförbrytare,
men deras verksamhet inskränktes hufvudsakligen att
undsätta Kalmar. Dertill bidrog i icke ringa mån det
spända förhållande, hvari konungen stod till Lybeck,
liksom ock till Meklenburg och Ditmarsken. Ställningen
var sådan, att krig med dessa fiender kunde när som
helst utbryta, hvarförutan uppror rådde på flere
ställen i Norge. Sådant måste inverka förlamande på
krigets förande.
Men om sommaren 1507 slöts formligen fred med
de meklenburgska hertigarne, och då visade sig
också kraftigare åtgärder i kriget mot Sverige,
och förnämligast till sjös.
Jöns Holgersson (Ulfstand) var anförare för den
kungliga flottan, och redan tidigt på våren, i Mars
eller April månad, befann han sig i Kalmarsund
och stängde all tillförsel från sjösidan till de
belägrande svenskarne samt hindrade genom sina
kryssare all sjöfart utefter kusterna af både
Småland och Östergötland, injagande till och med
hos Stockholms borgare fruktan för ett angrepp. Vid
Hossmo strax sydvest om Kalmar landsatte han folk och
lade 15 gårdar i aska, hvarpå han seglade längre in
i sundet och gjorde en ny landstigning vid Pata, der
han for fram med sådan grymhet att både qvinnor och
barn kastades i elden. Styrande kurs på Vestervik,
öfverfölls han af storm och måste begifva sig till
Gotland, sedan han förlorat ett skepp.
Här iståndsatte han åter sina skepp, och det dröjde
icke länge, förr än han åter lopp ut till sjös. I
Maj visade sig fiendtliga skepp i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
