Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjökriget 1507, 1509, 1510
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
enligt hvilken Holstein och Sleswig
förklarades neutrala. Detta var allt, som konungen
vann af den kostbara utrustningen.
Inom Lybeck sjelft höll konungen på att få en alldeles
opåräknad bundsförvandt. Der höll nemligen på att
blifva uppror mot rådet, och hade det krönts med
framgång, så hade en omhvälfning der egt rum, som
kunnat medföra svåra följder för Sverige. Förhållandet
var detta. Den stora flotta, som i September lemnade
Travemünde och som vi lemnade i stockholmsskären,
var en af de ståtligaste och dyrbaraste, som
någonsin lemnat Lybeck. Men blott 6 af de 18 stora
skeppen återkommo till Lybeck. Flottan öfverfölls
på hemvägen från Stockholm af en så häftig storm,
att flera fartyg sjönko med manskap och allt – och
deribland det största och skönaste af skeppen – de
öfriga kastades på stränderna af Preussen och Pomern
med förlust af laddning, master och rår; endast de
nämnda 6 skeppen återstodo af dem alla.
Sorgen och harmen öfver denna förlust var
stor i Lybeck, och man tillskref rådet hela
olyckan. Rådsherrarne skola till och med hafva
varit utsatta för de största faror, och hade den
uppretade mängden haft en anförare, så hade saken
knappast kunnat styras till rätta. Nu sammankallades
borgerskapet på rådstugan och en af rådsherrarne
höll ett tal till menigheten. Han framhöll allt
som blifvit gjordt för att vinna kungens vänskap,
men hvilket allt hade varit förgäfves, så att kungen
till och med hade sändt en afskrift af den i Nyköping
på Falster slutna freden till Svante Sture i Sverige
för att uppreta denne mot Lybeck och hade skrifvit på
brefvet: »qui semel malus, semper praesumitur esse
malus (den som en gång visar sig ond, kan antagas
alltid vara det)»; han hade vidare upphäft deras
privilegier, borttagit deras skepp, det ena efter
det andra, och nu slutligen hade han härjat och bränt
på lybska området. Efter allt detta, hvad ville väl
borgarena att man skulle göra? Alla svarade med en
mun, »att slik tillfogad våld och orätt borde hämnas,
och stadens frihet försvaras med lif och blod!»
Upproret fick således en utgång, som för rådet
och till följd äfven deraf för Sverige var högst
gynsam. Oron och striderna i staden hade dock varat
länge nog. Det var först i början af år 1510 som
enigheten på ofvannämnda sätt återstäldes, och
den 17 April 1510 skickades ett formligt fejdebref
till konung Hans, hvari man tog Gud till vittne, att
kungen sjelf tvingat till denna fiendtlighet. Lybeck
anhöll hos de öfriga hansestäderna om hjelp, men blott
Wismar, Rostock, Stralsund och Lüneborg gåfvo löfte
derom. Men lybeckarne kunde icke invänta hjelpen utan
läto sin flotta lägga ut till sjös.
Sjökriget 1510 började med en landstigning af
lybeckarne på Langeland. Bönderne stodo värnlöse,
emedan herrarne i Danmark beröfvat dem sina vapen. Det
är eget nog att vid sidan af den kraftiga, kämpastarka
och frihetsälskande svenska allmogen se den danska,
huru
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
