Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjökriget 1507, 1509, 1510
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
besättningar till krigsskepp. Men innan detta hunnit
verkställas, visade sig åter den lybska flottan i
sjön.
Den utgjordes af 24 merseskepp och förde 6,000 man
ombord, hvaribland 2,000 lansknektar, desamma som
konung Hans afskedade vid Traven, när han såg sig
ur stånd att betvinga Lybeck 1509. Den 11 Juli kom
denna flotta till Bornholm, der erkebiskopens fogde
måste öfverlemna slottet och dessutom lofva 8,000
lod silfver i lösen för slottet och öns utrymmande –
en lösen som det dock varit omöjligt att åstadkomma,
om icke lybeckarne, hvilka enligt öfverenskommelse med
lansknektarne skulle hafva hälften af brandskatten,
efterskänkt sin del.
Ett svenskt skepp ankom till den lybska flottan,
medan hon ännu låg vid Bornholm. Det var utsändt
från Svante Sture, som låg vid Kalmar med en stark
landmakt och 9 skepp. Han bad att lybeckarne måtte
understödja honom i hans företag mot Kalmar slott och
Borgholm. Den lybska flottan seglade till följd deraf
in i Kalmarsund och förenade sig med de 9 svenska
skeppen, på hvilka äfven riksföreståndarens son,
Sten Svantesson, befann sig ombord. Genom en djerf
dansk kapare, som natten mellan den 3 och 4 Augusti
vågade sig in i Kalmarsund och der borttog några båtar
och gjorde några fångar, fick konungen veta, hvad de
förenade hade i sinnet, och nästan samtidigt hunno
honom de första underrättelserna om att flottorna
gått till segels. Ronneby, Sölvesborg, Åhus och Ystad
plundrades och brändes, och den 8 Augusti gjordes en
landstigning på Laaland.
Emellertid hade konungen fått sin flotta färdig och
utnämnde Henrik Krummedik till »öfverste kapten och
höfvidsman för alla andra kaptener, folk och tjenare
i sjön». Han var sålunda en slags riksamiral, och
inledde sin höga befattning med en lycklig strid på
Laaland, hvarifrån han fördref fienden. Efter denna
motgång vägrade lansknektarne på lybska flottan att
vidare göra tjenst, och man måste foga sig efter dem,
så att de förlades till Travemünde.
Der befann sig också Sten Svantesson med den svenska
afdelningen. Han hade af sin fader erhållit penningar
att betala lansknektarne, men ansåg sig icke böra
utlemna deras aflöning, emedan de hade uppfört
sig som förrädare på Laaland. Lansknektarne,
hvilka vi väl känna sedan det föregående, blefvo
häröfver uppretade och dels till följd häraf, dels
till följd af misshälligheter mellan dem och Lybeck
– ty vanligen hade legoherren lika, om icke mera,
ondt af dem som den fiende, mot hvilken de legdes att
strida – utbröt ett uppror bland dem. De omringade
de till antalet vida underlägsna svenskarne, hvilka
togo sin tillflykt i några hus, men slutligen måste
gifva sig. Lansknektarne flyttades då till Lybeck,
men de fortforo äfven der att drifva sitt ofog,
tills de slutligen fingo sin sold och sitt afsked.
I Oktober månad ankom Sten Svantesson hem. Men han
hade vunnit ett godt rykte om sig för mandom och
raskhet, och herr Svantes vänner började rikta sina
blickar på honom som ett blifvande stöd för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
