- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / Andra bandet. Medeltiden. II. Kalmare-unionen /
585

(1885-1886) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck, Per Olof Bäckström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Krigsrörelserna 1511 - Underhandlingarna med Danmark

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

till öfverbefälhafvare, och hvarje skepp kommenderades
likaledes af tvänne borgare. Den 25 Juli lyftades
ankar, och flottan styrde öster ut för att förena
sig med de skepp, som skulle komma från Wismar och
Rostock.

Man väntade dock fögäfves på denna förstärkning, och
sedan den missledande underrättelsen inlupit, att den
danska flottan lagt upp och icke vidare under denna
sommar skulle löpa ut, så seglade lybeckarne till
Bornholm. Här hade de knappt börjat landstiga, förr än
de ute på hafvet fingo se 26 danska krigsskepp komma
seglande. Båda flottorna ordnade sig nu till strid,
och en ganska häftig sådan började der skepp stridde
sida vid sida med fiendens på vikingavis, och der
äntringen afgjorde segern. Ett lybskt skepp omringades
på detta sätt af trenne danska på en gång, men redde
sig och tog till och med ett af dem. Natten gjorde
slut på striden, utan att någondera af de stridande
kunde berömma sig af att hafva vunnit seger.

Den lybska flottan kryssade upp mot preussiska
kusten, och här erfor man, att den stora holländska
flottan låg till ankars på ett ställe vid kusten och
att det holländska sjöfolket gjorde sig lustigt på
Lybeckarnes bekostnad, hvartill väl Jöns Holgerssons
framgångar i Wismar och vid Stralsund i sin mån
bidragit. Så piskade en holländsk skeppare den
lybske örnen – stadens vapen – med ris, en annan
hängde de upp- och nedvänd på flaggstången, medan
en tredje skrytsamt talade om, att han ville hänga
det största af de lybska skeppen på spetsen af sitt
bogspröt. Men oaktadt allt detta öfvermod hann knappt
den lybska visa sig, förr än den stora holländska
handelsflottan var tagen; 100 fartyg förstördes, 18
togos med till Lybeck och resten undkom i redlöst
skick till Preussen. Jöns Holgersson försökte väl
från Bornholm, der han ännu låg qvar, att beröfva
lybeckarne deras byte, men det misslyckades och han
förlorade ett af sina skepp, som satte på grund.

Men oaktadt den framgång, hvarmed kriget på det
hela taget förts, började man dock i Lybeck känna
behofvet af fred. Stadens handel låg alldeles nere,
och Östersjöns öppnande för holländarne skulle i
grund förstöra densamma, då Sverige icke var i stånd
att här uppträda med tillräcklig kraft till Lybecks
bistånd. Det var dock ingen lätt sak att förmå Danmark
till fred. Det ena fredsanbudet efter det andra från
lybeckarnes sida förkastades.

Och dermed gick året 1511 till ända.

Vi stå nära slutet af Svante Nilssons dagar. Vi vilja
nu i ett sammanhang öfverse de underhandlingar med
Danmark, hvilka under hans tid fortgingo lika lifligt
som under hans företrädare.

Underhandlingarna med Danmark.

Redan på sommaren 1505, sedan mötet i Kalmar slagit
fel, var det fråga om nya möten; först i Lund,
det var i slutet på Augusti,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:42:23 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sverhist/2/0587.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free