Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Underhandlingarna med Danmark
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Medan riksföreståndaren låg nere i Kalmar, samlades
på Däfvensösund en mängd herrar af riksens råd
att öfverväga frågan. De stannade vid det beslut,
att de skulle skrifva till Nils Bosson på Borgholm
och bedja honom bemedla freden. »Han vore en
infödd man och hade mycket att vedervåga i riket»,
menade de. Brefvet till Nils Bosson uppsattes och
öfverlemnades åt kaniken Werner från Linköping att
till honom öfverföras; men en afskrift af brefvet
sändes tillika med underrättelse om hvad som blifvit
beslutadt till riksföreståndaren. Det var den 3
September 1507. Kaniken Werner hade kort förut
återkommit från en beskickning till Polen och hade
på erkebiskopens begäran infunnit sig hos herrarne i
Däfvensösund. På nedresan till Linköping skref Werner
till riksföreståndaren och omtalade herrarnes uppdrag,
men »att han först skulle vara med hans herredöme
till orda och hans råd och samtycke bekomma; vore
det nu hans furstlighet till viljes, ville han det
gerna göra; hans herredöme måtte blott dessförinnan
skaffa honom Nils Bossons lejd». Nils Bosson innehade
nemligen Borgholms slott för konungens räkning.
Just i de dagarna anlände till Stockholm ett lybskt
skepp, som medförde ett sändebud med bref från Lybeck
och sex andra hansestäder samfäldt, hvilka erbjödo
sig som medlare mellan konungen och de svenske, samt
tillika anhöllo, att man till följd af kejsarens
aktförklaring icke måtte söka deras hamnar. De
församlade herrarne kunde härpå intet svara, men
skrefvo genast till riksföreståndaren. De beslöto
att en riksdag skulle hållas i Stockholm senast den 7
Oktober, dit de hoppades att riksföreståndaren sjelf
måtte komma, »om han icke hade dråpeligt förfall»,
något som de icke förmodade. Riksens råd, andra goda
friborne och köpstadsmän samt några fattiga bönder
af hvarje lagsaga skulle sammankomma, »så att, hvad
der beslötes eller företoges, det riket pårörde,
ej måtte hänga allena på dem (herrarne af rådet)
eller riksföreståndaren».
Budet, som medförde herrarnes bref till
riksföreståndaren, ankom till Kalmar den 18 September,
men kunde ej aflemna brefvet förr än den följande
dagen, emedan herr Svante just då hade en strid –
sannolikt nattlig – med fienden. »Jag fick eder
skrifvelse i går bittida på dagen vid 6 och 7, ithy
att vi alla, rika och fattiga här hos mig, voro i
mangling med riksens fiender till land och vatten,
som edert sändebud väl såg personligen» – skrifver
han till herrarne den 20 September. För öfrigt var
riksföreståndarens svar obestämdt. »Han ville gerna
göra allt hvad på honom ankomme, såge ock gerna, om
herrarne af rådet kunde något uträtta för vinnande
af rolighet, men sjelf kunde han ej lemna Kalmar,
och tiden för riksmötet syntes honom i allmänhet för
kort, enär hvarken herrarne från Finland eller Åke
Hansson kunde der till dess infinna sig.»
Om riksmötet blef af, kan icke med visshet sägas. Men
Svante Nilsson stannade vid Kalmar, der mången häftig
strid utkämpades, och han ansåg sig ej kunna lemna
staden, förr än utsigterna der blefvo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
