Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förhållandet till Ryssland. Erik Thuresson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hans om hans dotter Elisabeths hand för sin son
Wasilej[1].
Men nu i Oktober 1505 dog denne Ivan,
och Wasilej blef Rysslands storfurste. Han regerade
från 1505 till år 1533 och var således samtidig med de
sista riksföreståndarne i Sverige och de gräsligheter,
som afsluta vår medeltid.
Hos honom hade det danska sändebudet föga framgång,
något hvarom den svenske riksföreståndaren genom
omvägar fick underrättelse. »Han (konungen)» – heter
det i ett bref från Raseborgs län
– »hade sitt bud in i Ryssland, när den
herredagen vardt sliten i Kalmar, och han fick
icke der de svar, som honom behagade.» Ungefär
samtidigt kommo sändebud från Ryssland till
Sverige för att stadfästa och fullgöra det året förut
1504 afslutade stilleståndet. Men följande året
i Juli skickades sändebud från storfursten till
konung Hans med tillkännagifvande af faderns död och
af sin benägenhet att förnya det förbund och den
broderskap, som rådt mellan hans fader och konungen.
Vi känna föga af de underhandlingar, som fördes mellan
de särskilda rikena, men det förundrar en icke, om,
efter detta närmande mellan Ryssland och Danmark, det
förras sjelfherskare skulle börja göra svårigheter
i afseende på fullgörandet af fredsvilkoren med
Sverige. Ett gränsmöte skulle hållas sjelfva juldagen
1506, men ryssarne uteblefvo, och först tredjedag
jul kom ett sändebud – »en stor och mäktig bojar,
den störste af dem som varit i Stockholm» – och
framförde ursäkter från storfursten samt bad om mötets
framskjutande. Det var herr Erik Thuresson på Viborg
som mottog bojaren, och han var icke den, som lät sig
förvilla af tomma ord. »Jag svarade honom skarpt» –
skref herr Erik sedan till riksföreståndaren den 2
Januari – »och sporde, hvarför deras storfurste
icke förr underrättat mig derom, än samma
dag mötet skulle stå. Han gjorde sin ursäkt det
bästa han kunde, men jag sade mig vilja skrifva till
eder och Sveriges rikes råd derom.»
I samma mån, som konung Hans insåg omöjligheten att
vinna några verkliga fördelar öfver »sina upproriska
svenska undersåtar», som det behagade honom att kalla
det svenska folket inför Europa, i samma mån blef han
ifrig att förmå ryssarne till anfall på Sverige. Mot
slutet af år 1507 omtalar Erik Thuresson i ett bref,
att mäster David var på väg till Ryssland och att vid
Reval ett fartyg skildes från honom, som varit lastadt
med bly, stålarmborst och bössformar att gjuta bössor
utöfver och mycket annat, det till värja hörer»,
hvilket allt konung Hans hade sändt till storfursten
i Muskovien uppå kristendomens argesta.
En omständighet, som bidrog att omintetgöra
verkningarna af Danmarks bemödanden, var förhållandet
mellan Ryssland och Polen. I detta senare rike hade
en konung Sigismund bestigit tronen i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
