Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Heming Gad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sådan ställning, att det föll sig svårt att tvinga
honom. En man, hvilken så utmärkt sig mot rikets
fiender, och som hade så goda föredömen just i detta
afseende uti sjelfva sin företrädare, måste stå högt
i folkets kärlek och var desto farligare att anfalla.
Slutligen gick det derhän, att ett formligt rådsbeslut
uppsattes och meddelades Heming – det skedde på ett
rådsmöte i Stockholm i slutet af September 1506 –
enligt hvilket han förbjöds att vidare befatta sig
med sitt stift. Äfven Svante Sture undertecknade
detta bref; dessutom Erik Thuresson, dennes bröder
Sten och Peder, Johan Magnusson, Erik Johansson,
Sten Christersson (Oxenstierna) och Erik Trolle
m. fl. Men brefvet är hållet i en ton, som mycket
väl utvisar, att man sökte i så lindriga ordalag som
möjligt komma fram med hvad man ville. »Vi råde och
förmane», heter det, »att I icke låte det biskopsdöme
länger förderfvas, vi frukta vår herres plikt och den
kyrkans patroners hämnd, det är ock icke eder sjelf
utan en själavåda, när I det grundeliga besinnen».
Brefvet kom doktor Heming till hända utanför Kalmar,
der han var som ifrigast sysselsatt med belägringen,
hvilken också till följd af hans ansträngningar en
månad derefter kröntes med framgång. Han stod just
färdig att skicka några båtar till sjös för att hindra
fienden undsätta Kalmar slott, då budbäraren anlände
med rådets bref. Att genast besvara det var sålunda
en omöjlighet, och midt under krigsbullret var det
icke heller lätt att få tillräcklig ledighet för att
skriftligt bemöta klagomålen så som sig borde. Först
sedan Kalmar stad blifvit eröfrad, medan den tappre
doktorns namn flög på ryktets vingar öfver hela riket
– först derefter besvarade han rådets bref.
Hans svar är så upplysande för bedömandet af honom
sjelf och ställningen i allmänhet, att det förtjenar
kännas till sitt hufvudinnehåll. »Min ödmjuka,
underdåniga helsning försänd med Gud värdugste,
värduge fäder, ärlige herrar, stränge riddare
och synnerligen gode vänner» – skrifver han
och omtalar först hvad han hade för händer vid
emottagandet af rådets bref. »Sedan jag såg och
öfverlas eders herredömes bref», heter det vidare,
»och förstod eder vilja att jag skulle göra en ända på
min confirmationem till Linköpings domkyrka, derom
I ock förr talat hafve till mig, som I skrifve, innan
råds och utan, så tackar jag eders herredöme alla af
all förskyllan, att I värdens vilja beröra något det
mig komma kan till bestånd och välfärd i längden. Jag
lofvar eder på min kristeliga tro och ära, att så
snart fred eller uppslag ske kan mellan rikena,
som näst Guds hjelp nu ske kan med det vi hafve fått
Kalmar stad igen under riksens och eders herredömes
händer, det mig med kost och täring surt nog varit
hafver – vill jag och skall göra en ända derpå utan
yttermera förmaning af eders herredöme eller någon
annan, så hjelpe mig Gud till lif och själ.»
Det var nu ett bestämdt erkännande af rättmätigheten i
rådets vilja, på samma gång som det var att uppskjuta
sakens afgörande på obestämd tid, eller tills fred
eller stillestånd vunnits med Danmark.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
