Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Heming Gad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
med riksens ärenden än med mina egna. Gud gifve jag
något godt göra kunde.»
På erkebiskopen inverkade väl detta bref föga;
men desto mera på riksföreståndaren. Vi veta,
att han höll landsting med dalkarlarne om
vintern. Der bragtes äfven på tal förhållandet
med doktor Heming. Dalkarlarne svarade dertill,
att de ingalunda ville tillstädja, det han (Heming)
skulle blifva förderfvad. De rådde också Svante och
lade sina böner dertill, att låta Heming blifva vid
välmakt. »Han hade med trohet», sade de, »afvärjt
rikseivs skada och förderf för utländske herrar,
som biskop Kettil gjorde, Gud, hans själ nåde!»
Riksföreståndaren begaf sig sedan nedåt Kalmar, och
i Linköping uppvaktades han af några ledamöter af
domkapitlet derstädes. Det var fråga om att förbjuda
doktor Heming biskopstionden, och kapitelsmännen
tillkännagåfvo detta för riksföreståndaren. Denne
gaf ej något bestämdt svar, förr än han ankommit till
Kalmar och fått personligen sammanträffa med doktor
Heming. Då skref han till domkapitlet i Linköping ett
bevekande bref, hvari han afstyrker hvarje våldsamhet
mot den tappre mannen, som vågade lif och blod mot
Sveriges fiender. Riksföreståndaren tillkännagifver
äfvenledes hvad dalkarlarne yttrat på tinget – ett
bevis bland andra för den vigt, som lades denna tid
vid allmogens uttalade vilja.
Svantes råd, stödt på den tydligt uttalade
folkviljan, kunde icke förbises. Men å en annan
sida kunde man icke öppet sätta sig upp emot
påfven. Denne hade formligen afsatt Heming Gad, och
det påfliga brefvet härom uppspikades på kyrkoporten
i Linköping. Domkapitlet lät väl nedtaga detsamma,
»emedan det innehöll ord mot riksföreståndaren», men
det klagade inför riksföreståndaren sina bekymmer,
särskildt för Hemings skull, som icke låtit sig af
kapitlets föregående varningar rätta.
Såsom vi hafva nämnt, blef aldrig någon uppgörelse af
rörande Linköpings biskopsstol. Heming Gad kom aldrig
af densamma i besittning. Men å en annan sida var han
det oaktadt en mäkta inflytelserik herre och använd
i de vigtigaste värf. Vi känna, huru han rörande de
borgerliga sakerna stod helt och hållet på Sveriges
sida såsom danske konungens hätskaste fiende. Han
synes till och med härutinnan stundom hafva gått
längre, än som klokheten bjöd.
Något sådant tyckes hafva inträffat, när fråga väcktes
om att Sverige skulle genom en årlig skatt köpa sig
fri från den afskydde utländingens fordringar. Doktor
Heming delade Erik Thuressons åsigt i denna fråga,
och i sjelfva verket äfven riksföreståndarens, men
han uttalade sin åsigt, enligt sin sed, kraftigare,
utan ringaste afseende på de män – och de voro för
ögonblicket mäktigare – hvilka voro af en motsatt
mening. Naturligtvis ökades bitterheten, när det
skamliga fredsslutet blef kändt, och doktor Heming
lemnade belägringshären vid Kalmar och inneslöt sig
på Rönö slott.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
