Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svante Nilsson och rådet - Svante Nilsson dör
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utöfver det han mig och min kära husfru oförskylladt
uppå skrifvit hafver.»
Oaktadt erkebiskopens bemödanden och
riksföreståndarens beredvillighet att uppgöra saken
i godo, utbröt dock öppen fejd. Sten Christersson
angrep riksföreståndarens och hans vänners
gårdar. Bullret varade ut på hösten. Men utom den
förlust enskilde ledo synes alltsammans hafva varit
af föga betydenhet. Sten Christersson och hans vänner
kunde icke på längden hålla ut i striden mot ett
välde, så fast grundadt som Svante Nilssons.
Just som fejden hotade att utbryta erhöll Svante
de otvetydigaste bevis på trohet. Samma dag som
erkebiskopen skref sitt ofvannämnda bref till honom,
uppsatte Stockholms borgerskap en skrifvelse till
dalkarlarne, utlofvande obrottslig trohet mot
Svante och uttalande stark ovilja mot den danske
konungen. Ett nytt bref till invånarne i Vesterås
biskopsdöme uppsattes af Stockholms borgmästare
och råd den 22 Augusti. Hade denna fejd inträffat
tidigare, i början af året medan »unge kungen»
huserade i Vestergötland och från Jönköping genom
Holaveden ville tränga upp genom Östergötland,
så hade törhända denna tvedrägt kunnat blifva af
farliga följder. Nu blef den, som nämndt är, af föga
betydenhet.
Så nalkades året 1511 sitt slut. Svante Sture drog
till Vesterås, der han ville dricka julen med sin
husfru och sina män.
Svante Nilsson dör.
Vesterås slott var ibland de län, som »plägade
ligga under konungens fatabur». Det utförlänades
sällan. Dock hade riksföreståndarens fader, den ädle
Nils Sture, som tillika var lagman öfver Vestmanland
och Dalarne, haft Vesterås i förläning. Orten var
sålunda Svante af gammalt kär, och mången jul hade
han der firat i kretsen af kära anhöriga och vänner.
Vi hafva i behåll ett bref från December 1507. Det
är från Svantes husfru, fru Märta, eller »Metta»,
som hon vanligen kallades, och rörer särskildt detta
ämne. »Allra käraste herre», skrifver hon, »värdens
vilja veta, att som I skrifven mig till, begärandes
mina goda råd om eder jul till hållande, så har jag
med Jon Jönssons råd så öfverlagt, att I gifven eder
till Vesterås, der att hålla eder jul . . . . och vill
jag sjelf det snaraste jag kan gifva mig hädan på väg
till Vesterås. Hafven I mycket folk med eder, tycker
mig bäst vara, att I låten mesta hopen draga till
Örebro. Ty som herr Åke skref mig till, att Örebro
är honom tillsagdt, så göres ej behof att antvarda
honom der mer än rätta inventarium. Hvad der öfver är,
det göres väl behof här på Stockholm . . . . Allsmäktige
Gud unne mig finna eder helbregda, karsk och sund,
så blifver all min sorg förglömd . . . . Och låter eder
käre son, Kristina (fru Mettas dotter i förra giftet)
och alla dessa goda jungfrur helsa eder med många
goda nätter».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
