Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ny Riksföreståndare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ju mera svagheten af deras ställning blef uppenbar för
dem, desto kraftigare blefvo ansträngningarna. Deraf
det ofvan anförda brefvet till slottsfogden på
Åbo, och sådana bref skickades sannolikt till
flera. Ungefär samtidigt dermed – omkring den 28 Mars
– egde ett nytt rådsmöte rum i Upsala. Der hölls
på rådstugan burspråk med allmogen. »När de till
Danmark sända buden kommo hem, så ville de välja en
höfvidsman efter lag och gammal sedvänja.» Det var
samma språk som fördes till slottshöfdingarne. Man
gick stillatigande förbi det en gång skedda valet,
och talar om ett stundande. Naturligtvis var det
partiets afsigt att dess man äfven der skulle blifva
den sannskyldige, och att sålunda detta stundande val
skulle blott blifva att anse som en bekräftelse af
det försiggångna. Gent emot folket gick emellertid
icke an att låta framskymta en sådan egenmäktighet.
Härunder visa sig äfven tecken till söndring inom
partiet. Knut Eskilsson, som varit närvarande i Arboga
och äfven nu i Upsala, skref och berättade för Sten
Sture om utgången af detta sistnämnda möte. »I sen
deraf», så slutar han sitt bref, »huru nödvändigt det
är att I åter hänvänden eder till rådet och icke hören
på onda rådgifvare. Jag hoppas allt ännu skall blifva
godt för eder.» Orden tyda på det spända förhållande,
som inträdt mellan Sten Sture och rådet efter
de föregående mötena. Och ju mera den unge herren
hann förvissa sig å ena sidan om tillgifvenheten hos
allmogen, å andra om pålitligheten hos slottsherrarne,
desto fastare och säkrare skulle naturligtvis hans
uppträdande blifva och detto större brytningen mellan
honom och danskvännerna. Knut Eskilsson var dock icke
den ende af partiet, som synes hafva dragits till
fosterlandsvännerna.
Ännu tvänne, hvilka man visst icke väntar att finna på
Sturens sida, synas hafva arbetat för honom. De voro
Sten Christersson (Oxenstierna) på Nyköpings slott,
han som föregående året var så förbittrad på Svante,
och biskop Mathias i Strengnäs, den förnämste af de
svenske fullmäktige i Malmö. Herr Sten Christersson
skref från Nyköping till Sturen den 30 April:
»Erkebiskopen och Erik Trolle stämpla allt ondt
deruppe och Nils Bosson här nere. Erkebiskopens
bref har varit i Östergötland, att allmogen skall
ingen svärja. I går drog biskop Mattis här igenom
skären till Telje och skref till min fogde, att
han skall tala med allmogen och söka styrka folket
för eder.» Oaktadt erkebiskopens och fredsvännernes
ansträngningar hade således Sten Sture bundsförvandter
– och inflytelserika sådana – inom motståndarnes eget
läger.
På detta sätt förgingo årets första månader och våren
var inne. De till Danmark utsände herrarne återvände
– det var sannolikt på återresan från Köpenhamn som
biskop Mathias enligt det nyssnämnda brefvet for genom
Södermanlandskären upp till Telje – och allt stod ännu
på samma fot, endast med den skilnad att söndringen
inom rådet var mera märkbar, de olika åsigterna
uttalades skarpare, sinnena voro mera förbittrade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
