Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ny Riksföreståndare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
så finner man det både naturligt och troligt, att
detta tal är helt och hållet att jemföra med ölet,
som så frikostigt skulle hafva utdelats bland de
väljande i Arboga 1471.
Med harmen i hjertat skildes Trollepartiet från
Upsala; den brann ännu när man samlades till ett
nytt möte i Stockholm i slutet på Juni. Här hade
partiet sitt tillhåll på Gråmunkeholmen, men Sturen
och hans vänner, bland hvilka vi här äfven finna
Heming Gad, höllo till i staden. Underhandlingar
öppnades mellan båda partierna, men de ledde till
inga följder. Tvärt om intogo danskvännerne redan
från början en så skarpt uttalad ställning att hvarje
förhoppning om en sammanjemkning af personer och
åsigter syntes omöjlig. De sammanträdde och slöto
sig närmare tillsammans i ett förbund, som, på samma
gång det uppstälde för sig freden såsom mål, tydligt
nog stälde sig emot Sten Sture och hans anhängare,
och det ville i sjelfva verket säga hela Sveriges
allmoge. Ett bref uppsattes och undertecknades af
samtliga de närvarande, hvilka öfver hufvud voro
desamma som i Arboga.
I betraktande af den dråpliga skada och det förderf,
som Sveriges innebyggare lidit under den långvariga
fejden mellan rikena, och efter som genom den
allsvåldige Gudens nåd det nu var kommet derhän, att
om de sjelfve sig visligen föresåge, utvägar funnes
att komma till en beständig fred, och då de tillika
efter noggrant öfvervägande hade förmärkt, att kriget
blifvit fördröjdt mest till följd af någras egennytta,
oförnumst och genstörtighet, så att de förstört många
goda dagtingningar, och ord, ära, bref och insegel
icke blifvit hållna, den menige man, fattig och rik,
till obotlig skada och förderf – »derför», heter
det, Ȋro vi nu alle i den heliga trefaldighets
namn så öfverens vordne, och lofva och tillsäga
hvarannan inbördes, att denna dagtingan och evig freds
begynnelse, som nu nyligt gjord är i Malmö, vela vi
alle och hvar för sig stadigt, fast och obrottsligen
hålla och med lif och makt tillhjelpa, att hon skall
hållen blifva i alla punkter och artiklar.»
»Och vore det så», heter det vidare, »det Gud
förbjude, att någon vore i riket, som sig häremot
sätta ville, eller ock trånga riksens råd från de
friheter, makt och välde, som de och deras förfäder
haft hafva efter Sveriges lag och goda gamla sedvänjor
af hedenhös, att skicka styrelse och regemente i
riket, som dem tyckes bäst och nyttigast vara efter
tidens läglighet, synnerligen då krönt och krismad
konung icke är i landet – då hafve vi hvarannan lofvat
och med ed bepligtat oss att sådant ej tillstädja
låta, utan det afvärja och vedergöra med lif och
makt.»
Efter hvad man under de gångna tiderna varit van
att se dessa danskvänner tillåta sig, förvånar man
sig icke öfver de uttalanden som här göras. Det
är blott ett steg ytterligare i samma riktning;
men derutinnan olikt de förra, att här ingen höjer
sig öfver de andra, dragande dem med sig, utan alla
samfäldt framlägga sitt hjertas mening och utlofva
sin medverkan rörande riket och dess underdånighet
under Danmark. Det är ett sista, förtvifladt försök
att stadfästa sig i ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
