Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ny konung - Ny erkebiskop
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Huru dermed än hänger ihop, så lät nu Christian
anordna ett stort gille på slottet, dit stadens
förnämsta borgare inbjödos och äfven Sigbrit och
hennes dotter. Och nu gick det med konungasonen som
med erkebiskopen. Han kunde icke taga sina ögon från
den sköna holländskan. Verkligheten öfvergick allt
hvad han kunnat föreställa sig om henne. Han ville
väl så litet som möjligt förråda sig, men likväl blef
det under aftonen klart för alla, att holländskan
vunnit Christians hjerta. Han kunde icke heller från
den stunden lefva skild från Dyveka. Hon och hennes
moder måste följa honom till Opslo, der han för deras
räkning lät uppbygga ett stenhus, och sedan följde
de honom till Köpenhamn.
Dyveka blef Christians frilla, men hennes mor blef
som rådgifverska lika nödvändig för honom. Det var en
klok och hersklysten qvinna med ett ypperligt hufvud
och dertill utrustad med kunskaper, som äro sällsynta
hos qvinnor. I mycket följde konung Christian denna
qvinnas råd, och sålunda kom hon att utöfva ett stort
inflytande på Nordens öden för dessa tider.
Sådan var konung Christians uppfostran och sådana
hans första öden. När fadern dog, befann han sig i
Danmark och blef genast af både Danmarks och Norges
riksråd erkänd som konung. Hvad Sverige beträffar,
var det klart att han icke skulle lemna detta rike
i fred, utan liksom fadern och farfadern uppträda
med anspråk på dess krona. Men det var nödvändigt
att i afseende på detta rike följa den gamla
politiken – den som drottning Dorotea så ifrigt
tillstyrkt – att afbida utbrytande inre oroligheter
i Sverige, innan man gjorde något för sina syftens
förverkligande. Partistriderna i Sverige läto icke
heller synnerligt vänta på sig. För ögonblicket rådde
också stillestånd rikena emellan, och vid midsommaren
skulle unionsmötet hållas i Köpenhamn.
Till följd deraf, och emedan tillika ofred uppstod
med hansestäderna, lemnades Sverige till en början
ostördt.
Ny erkebiskop.
Det till midsommaren 1513 bestämda mötet blef icke
af förr än i Juli. Då befunno sig biskop Mathias
från Strengnäs och biskop Otto från Vesterås
samt Erik Trolle och sex andra verldsliga herrar
såsom Sveriges fullmäktige ombud i Köpenhamn[1]
der de sammankommo med konung Christian och hans
danska rådsherrar. I afseende på de tre vilkoren,
hvaraf ett här skulle antagas, blef dock intet
afgjordt, utan man beslöt att följande året (1514)
vid midsommaren skulle ett nytt möte hållas, dit
12 män från hvartdera riket skulle komma och äfven,
såsom medlare, ombud från hansestäderna. Der skulle
Malmöbeslutet af 1512 bringas till verkställighet,
och under tiden fullkomlig fred råda.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
