Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sten Sture och Gustaf Trolle - Konung Christians andra försök att vinna Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
deraf kunde följa – »jag menar, att vår heligaste
fader påfven och kyrkans lag ej kunna lida eller
tåla sådana kyrkans förmän, hvilka i stället
att vara lekmännen till en efterdömelse och
spegel äro besmittade med uppenbart förräderi,
synnerligast mot sitt eget fädernerike.» Detta svar af
riksföreståndaren är märkeligt. Deri ligger flägten
af en alldeles ny tid, och hade ett större mått
af år kommit på herr Stens lifslängd, är det föga
osannolikt, att han drifvit det nya erkebiskopsvalet
igenom.
Biskop Mathias i Strengnäs var den utsedde nye
erkebiskopen. Utsände domherrar från Upsala kapitel
infunno sig i April på Tynnelsö »och afhandlade
med biskop Mathias om den postulation, som skedde
vid distingen». Saken bedrefs dock icke med den
kraft, som riksföreståndaren ville. Han misstänkte
hemligt förstånd mellan den afsatte erkebiskopen och
domkapitlet och att det senare på grund deraf drog
ut på tiden. Han skref flera bref härom. »Jag menar
att I hafven förstått» – skref han den 15 April –
»att Sveriges rikes inbyggare hafva med lif och makt
omintetgjort och vilja än vidare omintetgöra allt det
eder erkebiskop och hans medhållare gjorde, så länge
han på Stäket var. Jag hafver tvänne resor tillförene
tillskrifvit eder, hvad I mågen eder fullkomligen
efterrätta. Den heliga kyrkans bästa vill jag gerna
veta, så länge jag lefver, efter min yttersta förmåga,
men beskydda och försvara dem som äro i råd och dåd
med dem, som riket och menige man förderfva vilja,
står mig ingalunda till görande.»
Något nytt val blef dock icke af, och vigtiga
händelser, som kommo emellan, togo riksföreståndarens
uppmärksamhet helt och hållet i anspråk.
Redan detta år, 1518, började konung Christian åter
kriget.
Konung Christians andra försök att vinna Sverige.
Det första försöket, som Danmarks nye konung
gjorde att vinna Sverige, hade misslyckats. Han
hade väl afbidat – må hända äfven påskyndat –
den stund, då Sverige skulle vara sönderslitet af
inre strider, liksom hans fader på sin moders, den
erfarna drottning Doroteas, råd afbidade osämjans
utbrytande mellan gamle herr Sten och erkebiskop
Jacob, innan han försökte med våld drifva sina
förhoppningar igenom. Men den unge konung Christian
skulle ännu mer än hans fader erfara följden af en
förändrad tid och nya förhållanden. Utan tvifvel får
man nemligen i riksföreståndarskapets utveckling och
den fasthet, som det alltmera vann, söka orsaken till
de försvårade möjligheterna för Danmarks konung i
hans unionssträfvanden. Deras framgång berodde på
unionspartiets styrka i Sverige. Men detta parti
försvagades i samma mån, som riksföreståndarens
makt och styrda förökades. Och följer man med
riksföreståndaren från Carl Knutssons strider med
Christer Nilsson och Jöns Bengtsson, Sten Stures och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
