Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konung Christians andra försök att vinna Sverige - Om Sten Sture den yngres regering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
huruvida Sverige skulle betala den årliga penningesumman
till Danmarks konung, och tillika bestämdes nu
innan konungens afresa ett möte mellan honom och
riksföreståndaren i Öster-Haninge kyrka.
Som gisslan utsändes till den danska flottan Gustaf
Eriksson (Vasa), Lars och Göran Siggessöner (Sparre),
Bengt Nilsson (Grip), Olof Ryning och Heming Gad. På
utsatt dag red herr Sten till Öster-Haninge, men
konung Christian kom icke. I stället inberättades
det, att konungen med de utsände svenske herrarne
lyftat ankar och seglat ut i öppna sjön på väg till
Danmark. Vinden hade med ens slagit om och blifvit
gynnande för konungen, och dermed ändrades hans
sinne. I stället att låta utvexla gisslan, såsom
aftaladt var, kom vid Kungsholmen en starkt beväpnad
båt seglande de svenske herrarne till mötes. De
togos ombord och fördes till den kungliga flottan,
som i samma ögonblick lättade ankar och lemnade den
svenska kusten.
Så aflopp konung Christians andra försök att vinna
Sveriges krona. Svek och förräderi från början, och
till slut en ärelös rättskränkning. Allt var dock
endast en inledning till hvad som komma skulle.
Innan vi öfvergå till skildringen af detta, må
vi kasta en kort blick på de inre förhållandena
under den tid, som de vårdades af Sveriges siste
riksföreståndare.
Om Sten Sture den yngres regering.
Sten Sture den yngres tid var liksom faderns
till största delen upptagen af strider för landets
oberoende. De, som fördes med Danmark, känna vi. Äfven
på ryska gränsen voro strider att möta: De kunde
icke undvikas, oaktadt fred skulle råda. Dock voro de
till stor del en följd af stämplingar från Danmarks
sida. Ingen af Oldenburgarne underlät att söka en
bundsförvandt mot Sverige i Ryssland. Emellertid
förblefvo dessa strider endast gränsstrider och
sålunda på det hela taget af mindre betydenhet, men
förbittringen i Sverige var icke desto mindre stor.
Oaktadt oron och bekymren, som i rikt mått kommo herr
Sten till del, vårdade han sig dock med ifver äfven
om landets inre angelägenheter. Stor omsorg egnade
han åt städerna och deras handel, men framför allt
lågo honom bergverken om hjertat. Märkeligt i detta
afseende är stadfästelsen på kopparbergsmännens
privilegier, som Sten Sture utfärdade kort tid
efter sedan han blifvit riksföreståndare. Vi anföra
hufvudinnehållet. »Jag Sten Sture etc. gör alle
veterligt, det jag af synnerlig gunst och god vilja
hafver tagit och nu med mitt öppna bref tager mina och
riksens älskelige tromän och undersåtar, bergsfogdar
och bergsmän och menige allmoge, som bergsrätt
och privilegier nytja vela på Kopparberget i Dalom,
med deras hustrur, barn, tjenande hjon, legofolk,
gårdagods, rörligt och orörligt, hvad det helst är
eller nämnas kan, uti mitt och riksens hägn, fred,
försvar, värn och beskydd. – – – Hafver jag ock af
samma gunst och god
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
