Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Året 1519
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Riddarens tal gjorde intryck på rådsherrarne. Många
funno de af herr Erik anförda skälen billiga
och fruktade för att öppet bryta med konung
Christian. Gustaf Eriksson uppkallades inför rådet och
infann sig mot erhållen försäkran om säker lejd. Här
gaf rådet honom tillkänna, att det icke kunde finna
annat än att han var konung Christians fånge och
derför borde till herr Erik Eriksson utlemnas. Med
ädel värdighet blickade flyktingen omkring sig i
rådssalen och med en lågande vältalighet tilltalade
han rådsherrarne. »Det skall ingen ärlig man med
något skäl bevisa», sade han, »att jag är en fånge,
utan en gisslan. Jag liksom de andre gode herrar,
mina medbröder, kommo till konungen i Danmark efter
hans egen begäran på de heligaste eder och löften,
gifna bref och insegel, att vi utan fara och utan
förhinder skulle komma tillbaka igen till vår herre
herr Sten. Stige den fram, som rättvisligen och
med sanning bevisa kan, uti hvad skärmytsel eller
på hvilket annat rum jag eller de andre gode herrar
och svenske män, som med mig så svikligen bortförde
blefvo, stadde voro, den tid vi blefvo fångade, eller
hvilka de voro, som oss angrepo. Men alldenstund
ingen oss detta kan, böra vi icke kallas fångar,
utan öfverfallne, öfverraskade, besvikne. Med hvad
rätt, I ärlige män, kan den vara en fånge, hvilken
aldrig fängelse förtjent hafver, eller hvilken hvarken
förpligtan, lag eller rätt fängslat hafver?»
»Nu befinner jag mig», tillade han derefter, »i
en fri stad under en oveldig och rättvis styrelse,
som beskyddar de förföljde, och hoppas jag, att jag
derutinnan icke hafver bedragit mig. Ingen trolöshet
kan förebrås mig af den, som aldrig hållit löften och
försäkringar och intet är billigare, än att frälsa
sig ur en fångenskap som man ådragit sig endast
genom att sätta tro till en konungs ord.» Slutligen
vidrörde han de böter eller den penningesumma, som
hans frände förbundit sig att utbetala, och utfäste
sig att efter sin återkomst till Sverige öfversända
henne, på det han ej måtte blifva sin värd, gynnare
och frände till skada.
Detta Gustaf Erikssons manliga uppträdande och hans
förtroende till hansestadens utlofvade lejd, må
hända ännu mera bemödandena af hans vänner räddade
honom från att blifva utlemnad, och dermed var då
den andra faran öfverstånden. Men ännu återstod att
lyckligt och väl komma öfver till Sverige. Och äfven
härvid mötte svårigheter, först och främst genom det
utbrytande kriget, hvarunder seglatsen till Sverige
för hanseatiska skepp var ytterst farlig, och vidare
i följd af de underrättelser, hvilka inlupo från
Sverige, och hvilka voro af den beskaffenhet, att
rådsherrarne i Lybeck ångrade sin åt herr Gustaf
gifna lejd och åter ville uppsäga den. Vid pass tre
månader voro då gångna af året 1520.
Dessa underrättelser rörde tilldragelserna i Sverige
under början af det nämnda året.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
