Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Christina Gyllenstierna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
blodsbandet fordrade deras förening, och de skulle
af hela Europa blifva fruktade, så länge de voro
uti en kropp. Äldre tiders krönikor visade, att
de kufvat sjelfva det stolta Rom. Hvad hindrade,
att de icke nu bibehöllo samnia myndighet? Riket
skulle nödvändigt hafva en konung, och sedan den
gamla svenska konungaätten blifvit utdöd, kunde ingen
svensk ädling utan afund och osämja upphöjas till
det ärestället. Konung Christian var af ett gammalt
furstligt hus afkommen. Såsom en telning af de gamle,
svenske konungarne kunde han äfven hafva någon rätt
till riket. Man kunde ju antaga honom med betingning
och förse sig med all möjlig säkerhet».
Knappast kunde den danske konungens sak föras på ett
lyckligare sätt. Den svenska tapperheten och makten
smickras, medan å en annan sida freden och en gyllene
tid framhålles, visserligen såsom hindrad och fördröjd
genom Sturarne, men nu efter deras försvinnande
såsom en naturlig följd. Att desse män nämndes såsom
upprorsmän, skedde icke nu första gången, och under
de rådande förhållandena kunde ett sådant ord väl
oanmärkt halka öfver lapparne. Framför allt väckte
prelaten förtroende genom den oveld, som hans tal
genomandades. Han nämnde intet om sig sjelf och det
öde han undergått. Det var det lugna och fördomsfria
åskådningssättet af en man, som ur klostercellens
frid trädde fram bland de öfverläggande herrarne.
Härunder kom äfven underrättelsen att junker Simon,
grefve von der Lippe, kom antågande genom Småland och
Östergötland med en förstärkning af 1,500 ryttare till
danska hären. Det syntes äfven för dem, hvilka ännu
velat sluta sig till fru Christina, omöjligt att
vidare tänka på upprätthållandet af Sveriges rike. Man
uppdrog åt erkebiskop Gustaf och de härofvan nämnde
svenske herrarne att underhandla med Otto Krumpe och
de öfriga danske fältöfverstarne. Desse å sin sida
lofvade guld och gröna skogar. Så kom det derhän, att
de församlade svenska herrarne å egna och Sveriges
rikes vägnar tillsade konung Christian trohet och
manskap.
Af de danska herrarne utlofvades å konung Christians
vägnar, »att han skulle styra riket efter Sveriges
lag och gammal god sedvänja med räds rade, att hålla
rådsherrarne och alla andra, andlige och verldslige,
vid deras privilegier och friheter, och ingen man,
fattig eller rik, af landet försända att bo i andra
land mot deras vilja, utan bevisad förbrytelse;
alla bref och recesser rörande de tre rikena skulle
vid makt hållas och efterlefvas; alla slott och
län skulle hållas kronan och rikets råd till handa;
Elfsborg och Borgholm, som konungen redan innehade,
skulle för rådets välvillighets skull jemte alla
andra slottslofvar antvardas till Sveriges rikes
råds hand och kronan sedan konungen blifvit krismad
och krönt i Sverige; ingen ovanlig tunga eller skatt
skulle påläggas utan rådets och adelns samtycke,
och på det alla klarligen skulle förmärka att de hade
en gunstig herre, som allas bästa gerna ville veta,
skulle hans nåde mildeligen återgifva åt hvar och
en det gods, som han i denna fejd mist; en stadig
och evig fred skulle råda de tre rikena emellan och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
