Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fru Christina och Heming Gad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i spetsen för en skara från Vesterås mot Strengnäs,
hvilken stad han »lät skinna och plundra».
Och medan konungens sak led sådant afbräck inne i
landet, gick det honom sjelf icke bättre framför
Stockholm. Väl blef han icke slagen på öppna fältet,
men han hade icke heller den minsta skymt af framgång,
och de täta utfallen från staden retade honom till det
yttersta. Det stod också så illa till med tillförseln
till konungens läger, ehuru han gjort allt för att
vinna den angränsande allmogens välvilja, att matvaror
funnos vida rikligare inom staden, som han belägrade,
än hos honom. Det artade sig till, att detta hans tåg
skulle få samma utgång som det förra, eller som hans
farfaders 1471. Och ständigt inlupo underrättelser
från landsorterna, huru manligt allmogen höll
sig. Äfven i Finland rönte konung Christian icke på
långt när den framgång han väntat. Så väl biskopen
i Åbo Arvid Kurck, en gammal Sturevän, som Tönnes
Eriksson (Tott) gjorde allt hvad på dem ankom att
stå den behjertade fru Christina bi. Ännu en Tott,
herr Åke Göransson, förtjenar härvid nämnas. Han var
herr Johan Magnussons (Natt och Dag) i Kalmar måg
och liknade denne i fosterländsk tro och i hat till
danskarne.
Måns Jönssons företag mot Strengnäs förmådde konungen
att försöka ett anfall på Vesterås slott för att
om möjligt, beröfva sina motståndare denna fasta
plats. Han utrustade en hop jakter och båtar med
folk och byssor och lät dem segla till Vesterås. Vi
känna intet närmare om hvad som här föreföll, blott
det att slottet blef öfverrumpladt, beskjutet och
bestormadt. Den gamle Måns Jönsson sjelf blef fången
och förd till konungens läger. Konungen dröjde
icke att på allt sätt begagna sig af den vunna
framgången. Framför allt lät han genast förkunna
för Stockholms borgare, att Vesterås fallit i hans
händer.
Men hans syfte dermed blef alldeles förfeladt. De
tappre borgarena visade sig lika modfulla på stadens
murar, och dag gick efter dag, vecka efter vecka,
utan att konungen kom sitt mål närmare. Det var
i början af Juli som han tog Vesterås, men så väl
denna månad söm den nästföljande förflöto, utan
att hans läge i någon mån förbättrades. Han gjorde
alla möjliga försök att i godo vinna sin önskan, när
våld och makt icke hjelpte, men alla hans anbud till
dagtingan förkastades lika käckt. Konungen blef till
slut alldeles förtviflad. Hösten var i annalkande
och bristen i lägret tilltog med hvarje dag. Komme
vintern, måste han upphäfva belägringen och med
skam och nesa draga tillbaka till Danmark igen
utan att hafva något skördat af hela den dyrbara
utrustningen. Och hans ställning var så mycket
svårare, som äfven från Danmark underrättelser
inlupo, hvilka omförmälde stort missnöje med de
dryga skatterna i och för den stora utrustningen mot
Sverige.
Christian klagade högt och förbannade dem, som rådt
honom att företaga denna fejd. »Jag är vorden en
förderfvad herre!» – ropade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
