Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stockholms blodbad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
krossa den byggnad han ville sätta i dess ställe. Han
besinnade icke, att en nationalitetskänsla, som stått
segrande och lifskraftig och som närts af nära ett
århundrades strider för sin tillvaro, icke dör för
maktbud och våld. Växtens blomkrona kan väl afhuggas,
men dess stam näres af rötter så djupa, att de af
våldet icke kunna nås.
Sveriges förkrossande, Sveriges död såsom
sjelfständigt rike – det var nu det arbete, som konung
Christian föresatt sig, och för att utföra detsamma
återvände han till Stockholm i slutet af Oktober. Om
han rörande sitt förestående arbete rådgjort med mor
Sigbrit, sin älskade Dyvekas moder, vet man icke,
men det påstås och är alldeles icke osannolikt. Hon
var i de vigtigaste statsärenden hans rådgifverska,
och ofta måste Danmarks förnämsta herrar och män
utanför hennes port på »Amagertorv» vänta på att
konungen skulle komma ut, var det ock midt i vintern,
så att de skälfde af köld – något som Holländskan
gerna såg, enär för henne adeln betydde intet,
borgarena och köpstadsmännen allt. Att hon icke
skulle hysa ett mildare sinnelag mot den svenska
adeln, faller af sig sjelft, och hon kan väl hafva
haft sin hand med i de rådslut, som nu fattades i
Köpenhamn om de svenska ärendena, liksom man spårar
hennes inflytande i det mesta – både det onda och
det goda – som konung Christian utförde. Det påstås
äfven att konungen under sitt vistande i Köpenhamn
blifvit varnad med afseende på sina företaganden i
Sverige. En lärd man vid namn Kristofer af Ravensberg
skäll hafva förelagt honom en förutsägelse ur den
heliga Birgittas uppenbarelser, enligt hvilken af sex
konungar i Norden den sjette skulle utgjuta mycket
blod och derefter sjelf råka i den största olycka. Den
lärde mäster Kristofer uttydde spådomen så, att
med de sex konungarne menades de fem, hvilka före
Christian regerat i Danmark och att han sjelf var den
sjette, på hvilken spådomen skulle gå i fullbordan.
Ett riksmöte var sammankalladt till Stockholm
till den i November, som var allhelgonadag. Äfven
underordnade prester från stiften samt köpstadsmän,
bergsmän och bönder från hvarje härad voro kallade
till detta möte. De synas hafva anländt till
Stockholm ungefär samtidigt med konungen. Strax
efter konungens återkomst hade rådet ett sammanträde
i Gråbrödraklostret för att afgöra arfsfrågan. Der
uppträdde ett sändebud från konungens svåger kejsar
Karl, en doktor Johan Suckot och biskop Jöns Andersson
å konungens vägnar och på hans befallning för att
utreda frågan. De åberopade Sanct Eriks skrifna
lag och fordrade, att konung Christian såsom son af
konung Hans skulle erkännas för arfberättigad konung
i Sverige. Rådet öfverlade om saken och hade sedan
den 30 Oktober ett sammanträde med dem som samlat sig
till mötet, både frälsemän, borgare och bönder. Äfven
här beslöts, att Sveriges rike borde tillhöra konung
Christian »i rätt arf och lagligt efterträdande och
icke efter något val», och beslutet härom uppsattes
skriftligen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
