- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / Andra bandet. Medeltiden. II. Kalmare-unionen /
707

(1885-1886) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck, Per Olof Bäckström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Landet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

boskapsskötsel samt i östra delen någon jerntillverkning
Persbergs grufvor vid sjön Yngen – utgjorde
landskapets hufvudnäring. I öfrigt var den
östra gränsen, der befolkningen var ytterst gles,
obestämd. Dalsland ansågs som en del af Vestergötland,
men Vermland utgjorde en egen lagsaga med en lagman,
som dock sällan var medlem af rådet. I kyrkligt
afseende hörde Vermland till Skara biskopsdöme och
utgjorde ett enda prosteri.

Småland är det gemensamma namnet på tvänne landskap,
skulle man kunna säga, om man med landskap förstår
den sammanslutning af härad, hvilka hade gemensam lag
och lagman samt utgjorde ett helt för sig. Egentligen
är det blott Smålands sydvestra och mellersta del,
som sålunda utgör det äldsta Småland med Värend
till hufvudland, hvarför octk lagsagan kallas både
»Värends» och »Smålands», ehuru benämningen Tiohärads
är den vanligaste. De östra häradena utmed Östersjön –
Tjust, Tuna läns, Stranda, Möre äfvensom Sevedes,
Aspelands
och Hanbörds – hade kommit att sluta sig
till Östgöta lagsaga, liksom de i kyrkligt hänseende
lödo under Linköpings stift. Detta stift omfattade
äfven norra och vestra Småland med Njudung och
Finnveden, så att det sålunda alldeles omslöt Vexiö
stift, hvilket utgjordes af Värend ensamt.

Utom de redan vid medeltidens början bekanta städerna
Vexiö, Kalmar, Jonköping – hafva vi hört omtalas
Vestervik. Denna förekommer under namn af stad redan
1275, men var dock af mindre betydenhet. Den låg då
vid inre ändan af Gamlebyviken, men flyttades på
konung Eriks befallning år 1433 till sin nuvarande plats
invid det då starka slottet Stäkeholm. Ekesjö och
Vimmerby börja äfven under denna tid omtalas såsom
städer.

De förnämsta slottslänen i Småland voro Kalmar,
Jönköpings
eller Rumlaborgs och Stäkeholms län.

I landskapets sydvestligaste del, Finveden, som
under slutet af Folkungatiden utgjorde ett enda län –
Abraham Brodersson hade både Värend och Finveden i
förläning – fans i hvartdera af dess trenne härad ett
för medeltiden vigtigt slott: Piksborg i Sunnerbo,
Skageholm i Vestbo och Trolleborg i Östbo härad.

Både Piksborg och Trolleborg äro oss bekanta sedan
befrielsekriget under Engelbrekt, då de af Herman
Berman förstördes. Skageholm var ett af de fem
gränsslott, som enligt konung Carls år 1448 utfärdade
befallning skulle iståndsättas. Om läget af detta
slott äro meningarna delade, men det låg sannolikt
här vid Nissaån[1].

Bergquara och Sundholm voro de förnämsta slotten,
det förra i Värend, det senare i Niudingen. Det
sistnämndas läge känner man icke, men Bergquara
låg vid Helgasjön strax sydvest om Vexiö. På Svante
Nilssons tid innehades Bergquara i förläning af Erik
Trolle.


[1] Enligt C. G. Skyffe.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:42:23 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sverhist/2/0709.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free