Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Landet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
med Ekesjö stad. Det kom med Sven Stures dotter
Karin i Natt och Dag-slägten, då hon gifte sig med
Bo Stensson. Dennes son Nils Sture ärfde morfaderns
egendomar och antog hans namn. Så väl Svante Nilsson
som Sten Sture den yngre kallade sig »riddare till
Ekesjö».
Bielkegodset Krakerum i närheten af Mönsterås och
Vinäs i Tjusts härad norr om Gamlebyn må äfven här
omnämnas. Vinäs tillhörde en gång Sveriges rikaste
man Bo Jonsson Grip. Det kom genom drotsens sondotter
till Nils Erengisleson, hvars son Bo Nilsson skref
sig till Vinäs och utbytte sitt fädernevapen (Natt
och Dag på längden) mot griphufvudet.
I nordöstligaste delen af Tjust låg det gamla
Fogelvik. Denna gård egdes mot slutet af 1300-talet
af den då mäktige Carl Ulfsson (Sparre) till
Tofta. Vi känna gården såsom tillhörande konung
Carl Knutsson, hvilken testamenterade den till sin
dotter Christina. Carl Knutsson hade mottagit gården
1429 af sin styfläder Sten Thuresson (Bielke), med
hvilken Carl Ulfssons dotter Margareta hade gift sig
efter sin förste mans död. Genom Christina kom gården
till Gyllenstierneätten, hvilken egde den ännu vid
medeltidens slut. Den dåvarande egaren, Göran Eriksson
(Gyllenstierna), son af den 1502 dödade Erik Eriksson,
skall vara den, som flyttat gården till sin nuvarande
plats 1/4 mil från gamla slottet. Af detta ser man
ännu lemningar – källare och löpgrafvar – vid en
igenvallad vik.
Öland var ett sjelfständigt helt för sig och utgjorde
ett län under fogden af Borgholms slott. Detta
slott, der vi sågo Magnus Ladulås vistas, när han
underhandlade med Gotländingarne 1285, är myckes
gammalt. Hertig Valdemar fick ön och slottet på
sin del vid häfdaskiftet 1315, och efter hans död
vistades hans enka företrädesvis på detta slott. Att
Öland med sitt slott var af mycken betydelse under
de ständiga krigen med Danmark, är naturligt,
och vi hafva ofta sett vapenskiften vid ön och vid
slottsmurarne. Slottet stod qvar vid medeltidens
slut.
Östergötlands förnämsta del var naturligtvis
slättbygden söder om Motala ström. Skogstrakterna norr
och söder derom – Kolmården och Holaveden – voro glest
bebyggda, ehuru i sydvest Ydre härad, hvilket jemte
Kinda hörde till Stäkeholms län och räknades till
Småland, genom sitt afskilda läge till följd af den
omgifvande traktens oländighet och aflägsenheten af
de större stråkvägarna var fredadt från både fiende-
och vänne-besök och derför valdes till vistelseort
af flera bland de förnämsta och rikaste slägterna. I
östra delen af landskapet sträckte sig en stor skog,
som hette Aspvid, från gränsen af Tjust i nordlig
riktning upp emot Glan, afskiljande från de öfriga
de sex vid kusten belägna häradena, hvilka benämndes
»östan Aspvid».
De gamla städerna – Linköping, Söderköping,
Norrköping, Skeninge – hade ökats med en ny:
Vadstena. Denna stad hade uppstått omkring det berömda
klostret och kallades till en början »Lagösa köping»,
men erhöll stadsprivilegier af drottning Margareta
1400 i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
