Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Landet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
slägten Natt och Dag. Gården kallades Brokind till
skilnad från Biskopsbro (det nuvarande Kungsbro)
vid Roxen. Aspanäs, på en utskjutande udde i Sommen
midtför Malexanders kyrka, tillhörde den mäktige och
ädle riddaren Knut Jonsson (Blå), hvilken var samtida
med konung Birger och egdes sedan af hans son Jon
och af Ulf Jonsson, hvars sonhustru som enka 1461
skänkte det till Vadstena kloster.
Bjälbo strax öster om Hof, Folkungaättens stamgods,
skänktes af Magnus Eriksson till nunneklostret i
Skeninge 1353. Ulfåsa vid Boren, som en gång egdes
af Birger jarls broder, beboddes derefter af S:t
Birgitta, med hvars sonson Carl Hjorthufvudslägten här
utslocknade. På Engelbrekts tid tillhörde Ulfåsa den
Erengisle Nilsson, som fick Ringstaholm i förläning.
Biskopsbro vid Motala ströms inflöde i Roxen och
Munkeboda vid strömmens utlopp ur samma sjö tillhörde
biskoparne i Linköping. Vid medeltidens slut flyttades
den sistnämnda gården till norra stranden och kallades
Noor, hvaraf namnet Norsholm. Vid norra stranden af
Roxen låg gården Aal, som i drottning Margaretas tid
tillhörde en Sten Haraldsson, hvars son Magnus Gren
förändrade gårdens namn till Grensholm.
Hellestadaberg i Bråbo härad egde jernhyttor redan
under folkungatiden och sökte förgäfves under konung
Erik att bilda en egen bergslag, medan deremot
kopparbergsmännen vid Åtvidaberg i Bankekinds
härad 1413 erhöllo samma privilegier som de vid
Kopparberget.
Rönö var ett gammalt biskopsgods längst ut mot
skärgården i Björkekinds härad, men hade kommit i Carl
Ulfssons till Tofta ego, från hvilken det år 1389
inlöstes af drottning Margareta och testamenterades
till Linköpings domkyrka. Nordost om Rönö mellan
Vikbolandet och Arkö låg en mycket besökt hamn, som
kallades Alräckiasund. Kyrkosocknen, det nuvarande
Häradshammar, hette då Herseme.
Under Linköpings biskopsstol lydde äfven Gotland, och
det oafbrutet hela medeltiden igenom, oaktadt alla
skiften som i öfrigt öfvergingo ön. Vid medeltidens
början funno vi Gotland ligga under Svea välde;
ön betalade skatt till Sveriges konung och var
skyldig att hålla ett antal fartyg för härfärder
mot hedningarna. Men landet hade sin egen lag och
sin egen styrelse och var sålunda oberoende. Valdemar
Atterdags eröfring af Visby 1360 bildar en vändpunkt i
landets öde, äfven om staden Visbys förfall icke får
tillskrifvas denna tilldragelse utan handelsvägarnes
genom korstågen förändrade riktning. Mot århundradets
slut blef ön ett tillhåll för Vitalianerna, hvilka
fullbordade det förstöringsarbete, som med afseende på
handeln och rikedomen och anseendet redan var begynt
förut. Fribytarne måste för en kort tid vika för tyska
riddarne, af hvilkas stormästare drottning Margareta
återköpte ön utan att dock återförena den med Sverige
– som likväl fick vidkännas dryga kostnader för öns
återlösande och underkastade sig dem uttryckligen
endast derför, att ön ej skulle gå alldeles förlorad
för Sveriges krona. Ön intager efter denna tid en
egendomlig ställning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
