Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Landet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
af 1347 blott talar om »sin gård vid Örebro». Först
under striden mellan honom och Albrekt förekommer
namnet »Örebro slott».
Vallbygårds län omtalas äfven i början af 1400-talet
inom Nerike, men synes blott hafva omfattat några
socknar i Grimstens härad närmast Kungs-Vallby, der
Magnus Eriksson utfärdade privilegier för härvarande
bergslag, som under medeltiden förekommer under namnen
Vestra berget och Stålberget i Nerike.
Af enskilda gårdar märka vi vid Hjelmaren det sorgligt
ryktbara Göksholm och sydost derom Segersjö
(Sigkarsö), som tillhörde biskoparne i Strengnäs
och dit folksägnen förlagt Hagbards och Signes
saga. Nordost om Örebro på en ö i den af Järleån
genomflutna sjön Väringen låg Kägleholm, som under
folkungatiden tillhörde Hjorthufvudätten.
Vestmanland och Dalarne utgjorde ett lagmansdöme
och liksom i dag ett biskopsdöme. Närmast Mälaren
låg den mest odlade bygden, som tilltog i omfång
ju längre man kom mot öster, eller den väg som
uppodlingen gått. Arboga, Köping och Vesterås äro
landskapets städer för denna tid. Arboga vigtig för
sina många herremöten. Dess handel liksom Vesterås’
afsåg företrädesvis de bakom liggande bergslagerna.
Slottslänen voro under unionstiden Köpings och
Vesterås’ län.
Köpings län omfattade endast Åkerbo härad. Slottet
uppbyggdes på 1370-talet och förstördes af Engelbrekt
1434.
Vesterås’ län omfattade deremot hela det öfriga
Vestmanland och Dalarne. Dess slott är icke äldre än
slutet af 1400-talet och uppfördes sannolikt till
skydd för Vitalianernes härjningar efter konung
Albrekts nederlag vid Falköping, då så väl Enköping
som Vesterås uppbrändes. Först under unionstiden
är det som Vesterås intager ett mer framstående rum
genom de vigtiga tilldragelser som då här timade.
Af enskilda gårdar märka vi först biskopsgårdarna
Grönö, som låg nära Hedströmmens utlopp söder
om Köping, och Fiholm i Stora Rytterns socken
vid Mälaren. På båda gårdarne vistades ofta
Vesteråsbiskoparne. Midt emellan dessa båda gårdar
låg det gamla Davö, nu Dåvö, drottning Helvigs och
hertiginnan Ingeborgs lifgeding.
Sydost om Vesterås framför utloppet af Sagån låg
Ängsö, som tillhörde ätterna Bielke och Sparre, och
vid slutet af medeltiden sågo vi efter Sten Sture
den yngres död de rådville svenske stormännen samla
sig än här på Ängsö hos Knut Bengtsson (Sparre),
än på Tynnelsö. Ett stycke upp vid Sagån söder om
Östens bro, der eriksgatan gick fram, låg Målhammar,
hvilken gård en gång tillhörde Thorkel Knutsson.
Längre uppe vid Sagån i nordöstra delen af landskapet
låg Salberget, hvars höga slaggvarp tala för ett
gammalt bergsbruk, ehuru man ej med visshet vet,
när silfvermalm der först började brytas. Ett nytt
malmstreck upptäcktes der i början af 1500-talet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
