Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Landet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hans måg Tönnes Eriksson (Tott) Viborgs län och han
innehade det sedan, tills äfven han måste låta sitt
hufvud falla för konung Christians bödelssvärd.
Kastelholms län omfattade de Åländska öarna,
hvilka hade svensk befolkning. Slottets läge vid
en numera till en del igengrundad vik, som sträckt
sig förbi Sunds kyrka, känna vi af befrielsekriget
under Engelbrekt. Det omtalas först mot slutet af
folkungatiden, då Åbo län jemte Åland tillhörde
Bo Jonsson. Jeppe Abrahamsson på Åbo öfverlemnade
äfven detta slott till drotsens son Knut Bosson
1395. Sedermera innehades det af tyskar – Bengt
Pogvisch 1419 och hans enka fru Ida till Gladsax
till 1434 – och efter befrielsekriget af Erik Puke
till år 1437, då det kom till Hans Kröpelin, som
innehade Åbo sedan år 1436. Under den följande tiden
förlora vi på händelsernas hufvudplats Kastelholm ur
sigte. Det innehades på konung Christians I:s tid af
erkebiskop Jöns Bengtssons broder Christer. Men under
Sturetiden blir det åter af vigt, förnämligast under
Svante Nilsson. Sten Sture d, ä. fick det i förläning
1497 och under Svante innehades det af Erik Johansson
(Vasa), Sten Thuresson (Bielke) och efter dennes
olycka under kriget af Nils Eskilsson (Banér).
Af enskilda slott och gårdar i Finland märka vi sydost
om Åbo det biskopliga slottet Kustö, som uppfördes
af Magnus Tavast, ehuru äfven derförinnan gården
var Åbobiskoparnes vanliga vistelseort allt sedan
början af 1200-talet. Nyanäs i Nousis socken egdes
vid medlet af 1400-talet af Henrik Bitz, fader till
biskop Kort i Åbo. Det gamla Hornska slägtgodset
Åminne i Kaliko socken må äfven omnämnas. Brodern
till Magnus Tavast, Nils Tavast, egde i början på
1400-talet Porkala gamla sätesgård i Tavastland i
Lampis socken.
För fullständighetens skull torde vi, innan vi lemna
denna öfversigt af vårt land under medeltiden,
äfven böra omnämna de förnämsta klostren, hvilka
för denna tid voro af så stor vigt. Klostren voro
af tvänne slag: landtkloster och stadskloster. De
senare voro Dominikaner- eller Franciskanerkloster,
inrättade dels för munkar och dels för nunnor. Nästan
i hvarje stad af någon vigt funnos ett eller flera
sådana kloster, och mången gång gaf klostret anledning
till uppkomsten af staden. Med dem hafva vi i denna
öfversigt icke att göra.
Landtklostren voro alla af Cisterciensernes eller
Bernhardinernes orden.
I erkestiftet möter oss det gamla Sko. Det var inom
detta stift det enda och var ett nunnekloster.
Vesterås stift fick först under unionstiden ett
Cistercienserkloster i Husby i Husby socken. Det
kallades Gudsberg, och bör dess abbot S:t Staffan
icke förblandas med Helsingarnes apostel.
Strengnäs stift hade ett munk- och tvänne nunnekloster
af denna orden. Saba eller <I>Juleta</i> var munkkloster. Det
låg vid östra stranden af sjön Öljaren, och slätten
der framför – »Julita slätt» – känna vi från Carl
Knutssons och Erik Carlssons (Vasa) historia. Klostret
var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
